Vilka var dom då, alla dessa 47 st. familjer som berikade Holafors, när jag år 1955 som 18-årig gravid och nygift bosatte mig här? Det är minnet av dessa jag ska försöka delge er. Inte så mycket statistik, utan mer en personlig prägel hos var och en som jag fick lära känna.
Kjell och jag 1957
Jag fick ganska snart förmånen att få arbeta på byns telefonväxel, Bertil Lundins handelsbod, postkontoret i byn och i Kjells föräldrars kiosk. Till vilken nytta gör jag det här, kanske ni frågar er. När en hel by som varit så levande försvinner med traditioner, människor, kan det kanske vara av värde för någon att få se tillbaka och minnas de som en gång bodde här. Jag skall med respekt och värme vårda det minnet. Vilka är då dom nya som idag år 2010 har bosatt sig här, på gårdarna från förr. Vår by, är idag en by som följt utvecklingen och bebos nu av både nationell och en internationell blandning av bybor. Det ger ett hopp om att vår by kommer att leva vidare.
Holafors är en stor by ytligt sett. Den är också en gammal by. År 1765 fick enligt jordeboken två nybyggare tillstånd av Konungens befallningshavare att slå sig ner här. År 1849 beboddes byn av tre bondefamiljer. År 1860 ägostyckades hemmanen. Familjerna Sundvall och Lundins hemman blev då de största i byn. Av de hemman och fastigheter som idag finns i byn, är de flesta ägostyckade från Sundvalls stamhemman.
År 1955 fanns här 124 personer, alla då inneboende tillfälliga anläggningsarbetare inte inräknade.
Vårt hus 1957
Alla dessa personer kan jag omöjligt skriva om, men något om vad jag kanske minns från varje familj. Att ge er 47 fam. är svårt, några är mer framträdande, andra mer annonyma. Alla har de ett gemensamt. De var självförsörjande på sitt jordbruk. Levde på vad gården gav. Berättelsen börjar från år 1955. Slutar 2010. Allt är föränderligt, där de gamla gått vidare, har unga tagit vid.
Har delat in byn i fem delar, så som jag fick lära mig när jag kom hit. Överbyn, Västbyn, Ystbyn, Neabacken och Kringeln. Börjar med Överbyn….