EN BEGAGNAD HÄST
Det var så det började år 1976. Familjen Ingelsson flyttade hem till Holafors. Med sig hade dom tonårsdottern Karin. Vad vi sedan förstod en hästtokig tjej. Fam. var öppen och glad, tog gärna emot våra småtjejer Madeleine och Jessica. En dag fick vi veta. Karin har fått en Häst ! En ridhäst som heter Omikron. Ni måste komma och titta. Om dom inte tillbringade den sommaren hos Karin och Omikron, så var det deras cyklar som fick bli surrogat för ridhäst. Cyklarna utrustades med man och svans. Cykelstället fick bli stall. En dag kom Madeleine inrusande med Jessica i släptåg, hon hade kommit på en lysande ide. < Pappa, pappa kan vi inte få en begagnad häst?> Så började vårt liv med häst. Bombi-bitt en röd/vit schetlandsponny kom att bli medlem av vår familj. Kjell fick bygga om vedboden till stall. Hö fick vi av Ingelssons. Allt skulle ha varit bra, men vi kunde inte det här med häst. En envis rackare, som tog chansen när han förstod,” dom här kan ingenting” Kjell byggde senare på sommaren ett stall med två boxar. En blev omg. uthyrd till Birgitta Svensson som fått ponnyn Vando. Fam Lundin från Näsåker köpte fjordingen Gumman till sina döttrar Helen och Paula. Gumman fick stå i Ingelssons stall. Vi har nu fyra ridhästar i byn. Ridsugna flickor i alla åldrar samlas nu hos oss. Då kom tanken, tänk om vi skulle öppna ridskola, med Karin som ridlärare. Sagt och gjort, vi träffades hästägare och barn en kväll hemma hos oss. Tog ett beslut. Vi skulle öppna ridskola. Utsåg Karin till ridlärare. Bildade en styrelse med oss hästägande föräldrar. Bildade Holafors ryttarförening. HRF. Så var vi igång. Flera hästar kom. Den gamla ombyggda ladugården hos Ingelssons blev snart fullbelagd. All ledig tid gick åt till att bygga hagar ,paddock, hinder, sköta stall och hästar. Vi slog hö inte bara i Holafors utan i byarna runt omkring. Höet fick vi gratis. Även spån som vi hämtade i säckar, från olika sågverk fick vi gratis. Vatten bar vi i hinkar från Gudruns kök, där även teorilektioner hölls. Deras privata toa användes av rideleverna, Vintertid eldade vi i en vedspis i stallet för att värma vatten åt hästarna och värma oss själva. Vi ordnar fester, hopptävlingar, lotterier, ridläger allt för att få pengar till föreningen och till Karins utbildning. Prisrosetter tillverkar vi själva. Madde växer ur Bombi och vi köper hästen Tarantello en New forrest, som blir ridskolans favorit. Tiden som aktiv i HRF. var en underbar tid. Men även den sagan hade ett slut. Det var dags för våra flickor att välja utbildning , flytta hemifrån. Det var dags för nya ideella aktiva att ta över, det som vi en gång startade en kväll i vårat kök.
Jag var en hästtokig tjej som bodde i Ramsele och gick på ridskola i Holafors och hade Karin som ridskollärare. Var även på ett ridläger där sommaren 1980 (om jag minns året rätt och red Pablo). Min favoritponny var Putte. Minns även shettisarna Bombi bitt och Vicky. Ett halvblod som hette Manolito och en fjording vid namn Jenka minns jag också. Jag är numera 53 år och vi flyttade från Ramsele när jag var 11 år men minns med glädje ridlektionerna och ridlägret. ❤️