Har nu givit er 45 stycken Holaforsfamiljer. Det är minnen från min tid av 55 år som Holaforsbo. Mycket av det jag berättat har jag själv upplevt, något har berättats för mig av mina svärföräldrar,andra Holaforsbor och från Kjell som levt sina snart 77 år i byn. Det har varit en rolig och givande resa. Kommer som fortsättning att delge er det Kjell har att berätta om skolan i byn mm. Tänker också beröra åren med Fiskdammen och dess betydelse för byn, samt hur vår by ser ut idag. Flera kort gamla som nya hoppas jag kunna få visa er. Någonting jag aldrig har förstått med ”min by” är mentaliteten. Det svåra att komma in på livet hos varandra. Har saknat öppenheten, gemenskapen som fanns i min lilla hemby Bysjön. Det är kanske jag som har fel, att Holafors är en by som alla andra byar, kanske är det jag som inte bjudit till. Har till sist en önskan att byn med dess innevånare lever vidare och inte likt ortnamnskommisionens förklaring av ordet Håla, blir ”ett litet efterblivet samhälle”.
LYCKA av Bo Setterlind
Det kan vara låga hus, forngrå stuga
sovande i månljus, och en ladugård
där det är tyst i spiltorna.
Hästarna, som en gång stod där, är borta
deras steg hör till en annan värld.
Det kan vara tystnaden, när alla gått
det kan vara minnet av en ännu ej
förlorad verklighet.
Ännu ej förlorad, ty på sadeln i den
övergivna ladugården hänger bjällerkransen
som bevarar klangen, spröd som rimfrost,
lätt att väcka.
Ack vid minsta dallring,
klingar varje bjällra
klarare än himlens stjärnor.
………………………
Hålafors i Jan. 2011
Annagreta Eriksson. Häggkvist
