{"id":196,"date":"2010-10-26T21:56:39","date_gmt":"2010-10-26T19:56:39","guid":{"rendered":"http:\/\/holafors.vildavastra.se\/?page_id=196"},"modified":"2011-04-09T10:31:05","modified_gmt":"2011-04-09T08:31:05","slug":"neabacken","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/?page_id=196","title":{"rendered":"Neabacken"},"content":{"rendered":"

Neabacken eller Kvarnsvedja som n\u00e5gra av de boende ”nedanf\u00f6r backen” vill p\u00e5st\u00e5 att platsen heter \u00e4r speciell ,\u00a0med \u00e4lven\u00a0och Holaforsen\u00a0strax nedanf\u00f6r bebyggelsen. Vi ”uppep\u00e5 byn” s\u00e4ger Neabacken.\u00a0De fem familjer som bor h\u00e4r \u00e4r alla p\u00e5 n\u00e5got vis sl\u00e4kt med varandra. Neabacken \u00e4r en natursk\u00f6n plats, med den skummande Holaforsen som \u00f6gonf\u00e4gnad. H\u00e4r fick \u00e4ven fyra Holaforsb\u00f6nder tillst\u00e5nd av Kungl.Vattenfallstyrelsen att \u00e5r\u00a01921 bygga en kraftstation med ett effektbelopp av 55 h\u00e4stkrafter…….\u00a0 Om vi sv\u00e4nger till v\u00e4nster nedanf\u00f6r den kurviga backen, forts\u00e4tter fram\u00e5t kommer vi till:<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a027.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Johannes .<\/p>\n

Vid slutet av v\u00e4gen nedanf\u00f6r nipan bor Johannes Nilsson med sin fru Elin och n\u00e5gra av de vuxna barnen.Ingvar, Elsa ,Alf\u00a0 och Bernt, p\u00e5 en utslott av Nicke Sundvalls hemman.\u00a0Alla utom Ingvar har hittat sin k\u00e4resta och \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att flytta hemifr\u00e5n. Ett litet jordbruk f\u00f6der familjen, samtidigt som Johannes arbetar som flottare och hj\u00e4lpmaskinist p\u00e5 kraftstationen. Hemmet och ladug\u00e5rdsysslorna \u00e4r Elins arbetsuppgift. Johannes \u00e4r tvillingbror med Nickarnor som bor l\u00e4ngre bort efter \u00e4lven. Elin och Nickarnors fru Edit \u00e4r syskon. Eftersom jag s\u00e5 s\u00e4llan vistas Neabacken har jag sv\u00e5rt att skilja p\u00e5 vem som \u00e4r vem. Ungdomarna har jag l\u00e4rt k\u00e4nna. Alf var Kjells skolkamrat och\u00a0 en\u00a0av pojkarna i Holafors\u00a0motorcykelg\u00e4ng.Efter Johannes och Elins d\u00f6d\u00a0 blev Ingvar kvar hemmavid. Av sykonen finns endast Elsa kvar i livet.Fastigheten har varit uthyrd under flera \u00e5r. Men har nu\u00a0Brita Isaksson och hennes son\u00a0Lars Trell Norastr\u00f6m som nya \u00e4gare.<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a028. Kraftstation<\/p>\n

N\u00e4r jag 1954 kom till byn, f\u00f6rstod jag tidigt att forsen och kraftstationen var byns sev\u00e4rdhet . Hit gick man f\u00f6r att titta p\u00e5 forsen, meta i det lugna selet fr\u00e5n det utsl\u00e4ppta turbinvattnet. Fisk fanns det gott om.\u00a0 Att f\u00e5\u00a0sitta p\u00e5 stenh\u00e4llarna framf\u00f6r den brusande forsen, ibland med\u00a0 en timmerbr\u00f6t som trilskades med vattnet var en upplevelse. En lisa f\u00f6r sj\u00e4len. P\u00e5 hemv\u00e4g f\u00e5 \u00e4ta sig m\u00e4tt p\u00e5 smultron och \u00e5kerb\u00e4r, som v\u00e4xte i \u00f6verfl\u00f6d vid nipkanten……<\/p>\n

Fyra Holaforsb\u00f6nder fick tillst\u00e5nd 1920 att bygga en provisorisk kraftstation . 1921\u00a0 fick Holafors by\u00a0 elektriskt ljus. N\u00e4r sedan\u00a0\u00a0 Vattenfall byggde Lasele kraftverk och det togs i drift 1956 tystnade Holaforsen. Maskinutrustningen skrotades och stationshusen och tr\u00e4tuberna s\u00e5ldes till Gustaf Svensson.\u00a0\u00a0Allt monterades ned och k\u00f6rdes bort. Nu efter\u00e5t kan man tycka att det var sl\u00f6seri med\u00a0 v\u00e4rdefullt matriel, som kunnat bevarats som museum f\u00f6r kommande sl\u00e4kten.<\/p>\n

K\u00e4nslorna var m\u00e5nga den 9 sept 1956 kl 11.00\u00a0. N\u00e4r den efter 9000\u00e5rs brusande forsens musik tystnade.<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 HOLAFORSEN HAR TYSTNAT<\/p>\n

Ej mer s\u00e5som f\u00f6rr Holaforsen h\u00f6rs sjunga<\/p>\n

sin brusande,tjusande v\u00e5rserenad. Ur allt det gamla<\/p>\n

och evigt det\u00a0unga ur seklernas dyrbara s\u00e5ngkavalkad.<\/p>\n

Ej mer \u00f6ver nipornas skansar sig h\u00f6jer<\/p>\n

tonernas budskap till vildg\u00e4ss som pl\u00f6jer<\/p>\n

vindernas hav upp mot midnattens sol.<\/p>\n

Ty str\u00e4ngarna har brustit p\u00e5 N\u00e4ckens fiol.<\/p>\n

av \/ Eskil Molen<\/p>\n

……………………………………………………………<\/p>\n

\u00c5ter tillbaka p\u00e5 v\u00e4gen, kommer vi till den lilla stugan som tillh\u00f6rt Neabackens Stammoder Anna Helena Zakrisdotter. Hennes barn, Margreta, Zakarias, M\u00e4rta, Johannes och Nikarnor, bosatte sig vid \u00e4lven .<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a029.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Zakarias<\/p>\n

n`Zak\u00e4rias som vi s\u00e4ger, bor kvar i sin mors stuga. Han var i sin arbetsf\u00f6ra tid flottningsf\u00f6rman. Han f\u00f6rblev ogift. Systern M\u00e4rta bodde kvar en tid hos Zakarias. F\u00f6dde sonen Gottfrid, som\u00a0stannade kvar hos sin morbror, och bosatte sig i morbrors stuga efter hans d\u00f6d\u00a0. Gottfrid flyttade efter sin pensionering och huset s\u00e5ldes,det har sedan bebotts av olika tyska famljer.<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 30. Margreta<\/p>\n

Margreta \u00e4r Zakarias syster. Deras hus st\u00e5r intill varandra p\u00e5 Olle Sundvalls \u00e4gor. Margreta bodde en tid tillsammans med sin bror.D\u00e4r f\u00f6dde hon sonen Arvid, som fick sin mors efternamn Eriksson\u00a0Hon gifte sig\u00a0 efter en tid med\u00a0 Per Magnus Lidstr\u00f6m och de byggde det hus\u00a0d\u00e4r nu Margreta och Arvid bor .Margreta minns jag som en liten sp\u00e4d kvinna. M\u00e5n om att alltid bjuda p\u00e5 kaffe n\u00e4r vi h\u00e4lsade p\u00e5. Efter Mamma Margretas d\u00f6d bodde Arvid kvar i den lilla stugan. Och nu blev fastigheten kallad f\u00f6r Arvids. Arvid arbetade under kraftverkstiden som f\u00f6rr\u00e5dsarbetare och senare fram till sin pension som kyrkvaktm\u00e4stare i N\u00e4s\u00e5ker. Arvid var ofta g\u00e4st i v\u00e5rt hem, och i n\u00e4stan 30 \u00e5r v\u00e5r egen jultomte. Troget kom han varje \u00e5r, trotsade b\u00e5de kyla och storm, f\u00f6r att dela ut julklappar i v\u00e5r familj. Arvid \u00e4r borta sedan m\u00e5nga \u00e5r. Huset har st\u00e5tt tomt till f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan, men bebos nu av en tysk familj.<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 31. Hjalmars<\/p>\n

\u00a0Sv\u00e4nger vi nu v\u00e4nster,s\u00e5 kommer\u00a0vi till Hjalmar och Britt Nilsson\u00a0samt deras flickor Sylvia och Susanne. Hjalmar \u00e4r son till Nicarnor Nilsson och kusin med Johannes barn, \u00e4ven med Gottfrid Johansson och Arvid Eriksson som jag tidigare n\u00e4mt. Det hus de bor i har tillh\u00f6rt en man vid namn Hinke Molin.Han byggde huset p\u00e5 Robert Lundins \u00e4gor, och efter\u00a0Hinkes d\u00f6d l\u00f6ste Hjalmar in huset\u00a0 . Hinke var en duktig m\u00f6belsnickare och b\u00e5tbyggare. Trots att inget sl\u00e4ktskap fanns, fortsatte Hjalmar i hans sp\u00e5r,och \u00e4r\u00a0 \u00e4ven han en duktig b\u00e5tbyggare. Den b\u00e5t vi en g\u00e5ng \u00e4gde var byggd av Hjalmar. Hjamar arbetade hela sitt verksamma liv bl.a.\u00a0 i flottningen som utbildad spr\u00e4ngare och\u00a0 var en bland dom som spr\u00e4ngde timmerbr\u00f6tar, arbetade p\u00e5 olika anl\u00e4ggen som bergarbetare och sedemera som skogshuggare. Sedan barnen flyttat hemifr\u00e5n\u00a0,arbetade Britt inom hemtj\u00e4nsten fram till sin pension. \u00c4ven efter sin pension har hon fortsatt att hj\u00e4lpa dem som beh\u00f6vt hennes tj\u00e4nster.\u00a0Hjalmar och Britt fick inte njuta av pension\u00e4rsstiden tillsammans, p\u00e5 grund av sjukdom fick\u00a0 Hjalmar l\u00e4mna Britt, som nu i\u00a0 m\u00e5nga\u00a0\u00e5r bott ensam i sin stuga.\u00a0 Vintertid\u00a0 numera ibland helt ensam\u00a0 utan grannar .<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a032.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Nickarnors<\/p>\n

Vid v\u00e4gens slut, i en liten stuga p\u00e5 nipan intill \u00e4lven,p\u00e5 en utslott tillh\u00f6randeRobert Lundin,\u00a0bosatte sig\u00a0Nickarnor och Edit Nilsson med sina fyra barn. Anna, Hjalmar, Alfa och Hans.\u00a0Som jag tidigare n\u00e4mt \u00e4r Nickarnor tvillingbror med Johannes. Deras fruar Elin och Edit \u00e4r syskon. Nedanf\u00f6r deras hus l\u00e5g b\u00e5tplatsen.Selet\u00a0 ovanf\u00f6r forsnacken som anv\u00e4ndes av b\u00e5t\u00e4gare f\u00f6r att ro \u00f6ver till S\u00f6derfors innan Laselebron byggdes.Nickarnor arbetade i skogen, Edit sk\u00f6tte som brukligt var hemmet och\u00a0 laug\u00e5rden.\u00a0 De bor granne med \u00e4ldste sonen Hjalmar med\u00a0fam.\u00a0Sonen Hans \u00e4r den tredje av Holafors motorcykelkillar och var\u00a0skolkamrat\u00a0 med Kjell. Hans bildade fam och bodde kvar n\u00e5gra \u00e5r under kraftverkstiden, flyttade sedan s\u00f6derut. Efter att Anna och Alfa ocks\u00e5 l\u00e4mnat hemmet , bodde Edit och Nikarnor ensam kvar p\u00e5 torpet till sin d\u00f6d.N\u00e5gra \u00e5r \u00e4gdes torpet av sterbhuset, k\u00f6ptes sedan av dottern Alfa\u00a0 som varje sommar med sin familj\u00a0\u00e5terv\u00e4nde till sitt barndomshem.\u00a0Torpet har nu\u00a0nya \u00e4gare, ok\u00e4nda f\u00f6r mig.<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Solgl\u00e4ntan.<\/p>\n

Efter Nicarnors g\u00e5r en skogsstig genom skogen. Forts\u00e4tter man p\u00e5 den kommer man till\u00a0 byns badplats Solgl\u00e4ntan. Solgl\u00e4ntan ligger p\u00e5\u00a0 bonden Adolf N\u00e4sstr\u00f6ms \u00e4gor. Johannes och Berta Sundvall har d\u00e4r uppep\u00e5 strandbrinken \u00a0byggt en sommarstuga. Det g\u00e5r ocks\u00e5 en v\u00e4g fr\u00e5n v\u00e4stbyn, en bit fr\u00e5n v\u00e5rt hus, till Solgl\u00e4ntan. En popul\u00e4r badplats, men i mitt tycke f\u00f6rst\u00f6rd av vattenregleringarna n\u00e4r vattenfall byggde ut Holaforsen. En tillflyktsort f\u00f6r mig n\u00e4r jag kom hit, van vid ”min sj\u00f6” Bysj\u00f6n. \u00c4r man inte uppv\u00e4xt vid en \u00e4lv med en brusande fors, kan den ocks\u00e5 vara farlig om man inte visar den respekt. F\u00f6r den generation som levde h\u00e4r p\u00e5 50-talet,\u00a0 var det inte tal om att bada i \u00e4lven. D\u00e4remot att fiska, och tidigare var det flottningen den var till f\u00f6r. Men med v\u00e5r generation kom badet. solandet och njutningen. En tragisk drunkningsolycka h\u00e4nde p\u00e5 40-talet vid Solgl\u00e4ntan, som jag h\u00e4r kommer att ber\u00e4tta om.<\/p>\n

.————————————————————<\/p>\n

Skr\u00e4ckens badplats<\/p>\n

Till Solgl\u00e4ntan gick jag med en lustblandad skr\u00e4ck. Fr\u00e5n att som jag tidigare ber\u00e4ttat, ha v\u00e4xt upp vid en stilla sj\u00f6, med en liten underbar \u00e5 och en lagom brusande fors, f\u00f6r att sedan komma till en stor strid \u00e4lv,med en stor m\u00e4ktigt brusande fors, s\u00e5 blev det\u00a0en stor kontrast f\u00f6r mig.\u00a0Sedan att\u00a0f\u00e5 veta, det var den enda badplatsen i byn och att den var livsfarlig, n\u00e5gon hade drunknat d\u00e4r, gjorde inte saken b\u00e4ttre. Trots mina uppv\u00e4xt\u00e5r vid min barndoms sj\u00f6 i Bysj\u00f6n, var jag inte simkunnig.<\/p>\n

Den drunkningsolycka som det pratades om h\u00e4nde \u00e5r 1949. Men den hade satt sp\u00e5r i befolkningens minne. Jag kom till Holafors 1954. Senkommande generationer har endast rykten att g\u00e5 p\u00e5. Jag bad d\u00e4rf\u00f6r Kjell ber\u00e4tta om olyckan. Han \u00e4r den ende kvarvarande Holaforsbo fr\u00e5n den tiden .\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/p>\n

…………………………………………………………………………………………………<\/p>\n

\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Kjell ber\u00e4ttar:<\/p>\n

Jag var 14 \u00e5r n\u00e4r det h\u00e4nde, det var en varm vacker aug.dag . Jag var inte hemma den dagen, Flera av byns ungdomar\u00a0 hade g\u00e5tt till Solgl\u00e4ntan f\u00f6r att bada. B.la. min 14 \u00e5rige kompis Harry. Harry var liksom flera av oss som bodde ”uppe p\u00e5 byn” inte simkunnig.De som bodde nere vid \u00e4lven var d\u00e4remot\u00a0van med vattnet och simkunniga.<\/p>\n

Solgl\u00e4ntan var d\u00e5 en lugn fin l\u00e5nggrund vik, med sandbotten och en fin sandstrand\u00a0 innanf\u00f6r den f\u00f6r\u00e4diskt strida \u00c5ngerman\u00e4lven med Holaforsens v\u00e5ldsamma dragkraft l\u00e4ngre fram. Uppe p\u00e5 strandbrinken st\u00e5r en timrad sportstuga\u00a0med namnet Solgl\u00e4ntan, tillh\u00f6rande fam. Sundvall.\u00a0 D\u00e4rav badplatsens namn. Vad de badande ungdomarna och ingen annan heller visste, var att en bit l\u00e4ngre bort efter stranden fanns i \u00e4lven en tre meter djup grop. Under lek och stoj hade n\u00e5gra av ungdomarna , b.la. Harry kommit dit bort, n\u00e4r Harry pl\u00f6tsligt f\u00f6rsvinner ner i djupet. Flera av de simkunniga kompisarna f\u00f6rs\u00f6kte dyka f\u00f6r att hitta honom, men vattnet var grumligt, det var sv\u00e5rt att se. En \u00e4ldre pojke fr\u00e5n byn, Hjalmar Nilsson fick till slut efter flera dykningar\u00a0 tag p\u00e5 Harry. Men f\u00f6r sent, livet hade redan flytt.<\/p>\n

S\u00e5 f\u00f6ljde en tid av sorg, f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna Linnea och Bror Altin, f\u00f6r oss kompisar och \u00f6vriga bybor. Det skapades i och med det en r\u00e4dsla och en respekt f\u00f6r Solgl\u00e4ntan och den farliga gropen…\"\"<\/a><\/p>\n

……………………………………………………………………………………………<\/p>\n

N\u00e5gra \u00e5r efter det jag kom till byn b\u00f6rjade Vattenfall utbyggnaden av Holaforsen. Nya m\u00e4nniskor kom som ville bada vid Solgl\u00e4ntan. Men nu hade ett annat problem uppst\u00e5tt.Vattenregleringen gjorde att ibland var det h\u00f6gt, ibland l\u00e5gt vattenst\u00e5nd. Solgl\u00e4ntan bes\u00f6ktes \u00e4nd\u00e5 av badsugna, ung som gammal. V\u00e5ra barn var ocks\u00e5 tr\u00e4gna badare hela somrarna. \u00c4ven en tid med egna h\u00e4star, liksom ridskolan och dess h\u00e4star. Oron och och skr\u00e4cken f\u00f6r vad som kunde h\u00e4nda levde kvar hos oss f\u00f6r\u00e4ldrar, \u00e4ven om de flesta barn nu var simkunniga. \u00c5ren gick, barnen fick historien om den tragiska drunkningsdagen med sig.<\/p>\n

N\u00e4r nu byn avfolkas och vi gamla ej l\u00e4ngre beger oss dit, s\u00e5 ligger badplatsen i tr\u00e4de. Men f\u00f6rhoppningsvis kommer nya yngre by medlemmar,\u00a0\u00a0utan vetskap om den farliga gropen och den tragiska olyckan att bada vid Solgl\u00e4ntan och f\u00f6ra badplatsen vidare till kommande\u00a0 generationer……<\/p>\n

Nu beger vi oss upp p\u00e5 byv\u00e4gen till Ystbyn igen och kommer d\u00e5 till byns st\u00f6rsta hemman.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Neabacken eller Kvarnsvedja som n\u00e5gra av de boende ”nedanf\u00f6r backen” vill p\u00e5st\u00e5 att platsen heter \u00e4r speciell ,\u00a0med \u00e4lven\u00a0och Holaforsen\u00a0strax nedanf\u00f6r bebyggelsen. Vi ”uppep\u00e5 byn” s\u00e4ger Neabacken.\u00a0De fem familjer som bor h\u00e4r \u00e4r alla p\u00e5 n\u00e5got vis sl\u00e4kt med varandra. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":9,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"onecolumn-page.php","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-196","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/196","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=196"}],"version-history":[{"count":37,"href":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/196\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":876,"href":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/196\/revisions\/876"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/holafors.vildavastra.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=196"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}