Ystbyn \u00e4r Holafors Centrum. H\u00e4r finns Aff\u00e4r, Posten, Taxi, Skola. S\u00e5gverk, tre stora g\u00e5rdar som driver jord och skogsbruk.Den del av byn som kan s\u00e4gas \u00e4r mest burgen. Den f\u00f6rsta g\u00e5rd vi m\u00f6ter, sedan vi l\u00e4mnat V\u00e4stbyn \u00e4r;<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a020.\u00a0\u00a0Gustav\u00a0 och Anders\u00a0Svenssons.<\/p>\n
Ett stort bondhemman\u00a0 med\u00a0stora skogsskiften,som tidigare \u00e4gts av Robert Lundin. Vid auktion efter Robert Lundins d\u00f6d, l\u00f6stes Hemmanet in av Bror Sundvall, vilket han senare \u00e5r 1942 s\u00e5lde till br\u00f6derna\u00a0 Gustaf och Anders Svensson. Gustav bosatte sig\u00a0 d\u00e4r \u00e5r1948 ,tillsammans med sin hustru Maj , medan Anders valde att stanna kvar p\u00e5 sin bostad i S\u00f6derfors.Kjells f\u00f6r\u00e4ldrar och br\u00f6der\u00a0 hade\u00a0fram till dess hyrt ett hus p\u00e5 g\u00e5rden,\u00a0men flyttade till V\u00e4stbyn n\u00e4r Gustav och Maj beh\u00f6vde g\u00e5rden f\u00f6r eget bruk.Nu 1955 bor det nya hyresg\u00e4ster i det stora timmerhuset.Gustaf arbetar i jord och skogsbruket, har flera skogshuggare anst\u00e4llda. Kjell har \u00e4ven arbetat hos Gustaf. Alf Nilsson\u00a0\u00a0sk\u00f6ter tillsammans med Gustaf timmerk\u00f6rningen med hj\u00e4lp av Gustavs tv\u00e5 h\u00e4star.\u00a0 Anders arbetar som skogshuggare. En skogstraktor med Alf som f\u00f6rare,\u00a0tog\u00a0 senare \u00f6ver h\u00e4starnas arbete.Maj sk\u00f6ter hush\u00e5llet och r\u00e4kenskaperna. .\u00c4r kass\u00f6r f\u00f6r byns lysf\u00f6rening,\u00a0skriver ut och redovisar byinnev\u00e5narnas elr\u00e4kningar, som betalas personligen hemma hos Maj.P\u00e5 senare \u00e5r har Nordsvensk\u00a0hingstarna Holar och Holarpojken varit Gustavs stora hobby. De blev duktiga travh\u00e4star tr\u00e4nade och k\u00f6rda \u00a0av Gustav.\u00a0Med fina placeringar och priser som resultat. Anders med, frun Linda, barnen Marie-Loucie, Sven- Anders och Birgitta flyttar in p\u00e5 g\u00e5rden till det nu renoverade timmerhuset. Anders och Linda iordningst\u00e4ller\u00a0 Holafors fiskdam och driver den exemplariskt i flera \u00e5r. Deras barn flyttar hemifr\u00e5n och efter Anders och Lindas\u00a0 d\u00f6d st\u00e5r g\u00e5rden\u00a0obebodd. Gustav och Maj l\u00e4mnar \u00e4ven s\u00e5 sm\u00e5ningom det jordiska. Gustav och Anders yngre bror Rune blir \u00e4gare av skogshemmanet. Tillsammans med sin sambo\u00a0 flyttar de in och ger g\u00e5rden liv igen.\u00a0 De bor fortfarande kvar, Men som \u00e4gare st\u00e5r nu\u00a0 Kenneth Berglund och Carina Marklund. Kenneth \u00e4r Runes sambos son.<\/p>\n
En\u00a0 utf\u00f6rligare art. om Holafors fiskdam kommer senare under\u00a0 D\u00c5\u00a0och NU<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 21.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Henriks<\/p>\n
N\u00e4sta g\u00e5rd vi bes\u00f6ker \u00e4r Henrik Lundins\u00a0,ocks\u00e5 en g\u00e5rd med gamla anor. Henriks farbror Otto Lundin bodde p\u00e5 g\u00e5rden\u00a0 under tidigt 1900 tal. Bedrev d\u00e5 diversehandel i ett hus p\u00e5 g\u00e5rden. Flyttade sedan till N\u00e4s\u00e5ker , \u00f6ppnade d\u00e4r\u00a0manufakturaff\u00e4ren\u00a0 Lundins Eftertr\u00e4dare.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0……………………………………………….<\/p>\n
Men \u00e5ter till Henrik och Sally Lundin, deras fyra barn Rolf, Gunvor, Anita och Birgitta. Henrik driver taxiverksamhet. Under b\u00f6rjan av kraftverkstiden s\u00e5g man hans taxi ofta rulla fram p\u00e5 v\u00e4garna. Det var ocks\u00e5 hans taxi som tog mig till BB n\u00e4r jag skulle f\u00f6da v\u00e5rt f\u00f6rsta barn, Lille-mon. Under tidigare \u00e5r bedrev Sally Kafeverksamhet i hemmet. En popul\u00e4r samlingsplats f\u00f6r de yngre i byn. Sally var ocks\u00e5 husmor i skolbespisningen p\u00e5 skolan i Holafors. En uppseenv\u00e4ckande h\u00e4ndelse int\u00e4ffade mitt f\u00f6rsta \u00e5r i Holafors. Vilket stod att l\u00e4sa om i ortens tidningar. En gammal brunn p\u00e5 g\u00e5rden\u00a0gr\u00e4vdes upp, f\u00f6r att leta efter en\u00a0 f\u00f6r flera \u00e5r sedan\u00a0f\u00f6rsvunnen kvinna. Polis , Landsfiskal, tidningar, nyfikna f\u00f6ljde arbetet. Som slutade utan resultat.\u00a0…….\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Sally och Henriks barn flyttade efter avslutad skolg\u00e5ng hemifr\u00e5n. taxir\u00f6relsen lades ner.Sally arbetade n\u00e5gra \u00e5r som Hemsyster hos byborna. Kom \u00e4ven till mig efter det\u00a0jag f\u00f6tt v\u00e5rt fj\u00e4rde barn Jessica. S\u00e5 var reglerna d\u00e5. Man kunde f\u00e5 en veckas hj\u00e4lp\u00a0efter hemkomsten. Nu \u00e4r Henrik borta, men Sally bor trots sin h\u00f6ga \u00e5lder kvar i\u00a0sitt hem, Den gamla handelsboden st\u00e5r kvar, om \u00e4n den lutar\u00a0 synligen och boksavligen \u00e5t f\u00f6rg\u00e4ngelsen.<\/p>\n
Det stod f\u00f6rr en en stor ladug\u00e5rd fr\u00e5n Otto Lundins tid,p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen mittemot Henriks. Den revs f\u00f6r flera \u00e5r sedan.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 22. Fridas<\/p>\n
Om man f\u00f6ljer stigen f\u00f6rbi den gamla ladug\u00e5rden, kommer man till en liten stuga vid skogskanten.\u00c4ven den fr\u00e5n Otto Lundins tid.\u00a0D\u00e4r bor Frida Nyberg. Frida \u00e4r \u00e4nka efter Erik Nyberg.\u00a0 Hennes\u00a0tidigare\u00a0bostad \u00e4r det torp i \u00d6verbyn, som nu sonen Anders Nyberg med familj bor p\u00e5. Varf\u00f6r hon\u00a0 som \u00e4nka l\u00e4mnade torpet f\u00f6r att flytta till Ystbyn, \u00e4r f\u00f6r mig ok\u00e4nt. Frida kom ofta och h\u00e4lsade p\u00e5\u00a0 hos farmor Erene. De bodde ju grannar i \u00d6verbyn, och Fridas dotter Anna och farmor var b\u00e4sta v\u00e4nner\u00a0 fr\u00e5n det dom var sm\u00e5.Frida var en sn\u00e4ll och timid kvinna.Fridas dotter Hilda med barnen\u00a0 Lars- H\u00e5kan och Elisabeth bodde en tid hos mormor Frida. P\u00e5 h\u00f6sten n\u00e4r det var dags f\u00f6r b\u00e4rplockning p\u00e5 berget , l\u00e4mnade vi cyklarna ”d\u00e4verna Frida” och promenerade resten av v\u00e4gen dit upp. Det kunde bli m\u00e5nga cyklar ibland p\u00e5 Fridas g\u00e5rd. Frida \u00e4r borta sedan m\u00e5nga \u00e5r. Huset st\u00e5r kvar, man ser det fr\u00e5n riks90. Det verkar m\u00f6ta samma \u00f6de som den gamla handelsboden.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 23. Aff\u00e4rn<\/p>\n
”G\u00e5 p\u00e5 aff\u00e4rn” sa vi ,n\u00e4r det var dags f\u00f6r\u00a0att inf\u00f6rskaffa provianter Aff\u00e4rn byggdes n\u00e5n g\u00e5ng p\u00e5 40-talet av Bertil och Evy Lundin. De hade tidigare \u00f6vertagit den handelsbod som Bertils farbror Otto Lundin startade.\u00a0Den hade\u00a0d\u00e5 sedan flera \u00e5r drivits\u00a0av Agnes och Johannes Sundvall. …\u00a0 Men nu st\u00e5r den nya\u00a0 Bertil Lundins diversehandel p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen. P\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen finns\u00a0bostad\u00a0\u00a0f\u00f6r familjen, Bertil, Evy och barnen Lasse och Marie. P\u00e5 aff\u00e4rn som \u00e4r v\u00e4lsorterad,finns allt att k\u00f6pa. Mat, kl\u00e4der, husger\u00e5d. byggnadsvaror.mm. Bertil och Evy sk\u00f6ter aff\u00e4rn\u00a0,med hj\u00e4lp av olika bitr\u00e4den\u00a0. Viola ,Inga-Britt Lisbeth, Anita ,\u00e4r namnen p\u00e5 n\u00e5gra som arbetat d\u00e4r. Jag har ocks\u00e5 arbetat en sommar d\u00e4r, tillsammans med Bertils brorsdotter Gunvor. Vi delade p\u00e5 ansvaret, n\u00e4r fam tog l\u00e5ngsemeter. D\u00e5 hade utvecklinen g\u00e5tt fram\u00e5t, kraftverksbyggena var ig\u00e5ng. Bensin s\u00e5ldes i pumpar p\u00e5 g\u00e5rden, Mj\u00f6lk s\u00e5ldes i glasflaskor.Aff\u00e4rn var tips ombud. Frys anl\u00e4ggnig f\u00f6r frysta varor var installerad. Den sommaren-59 l\u00e4rde jag k\u00e4nna byborna. Efter anl\u00e4ggningstiden n\u00e4r folk flyttade vidare och kunderna blev f\u00e4rre lades aff\u00e4ren ned.<\/p>\n
…………………………………………………………………..<\/p>\n
Bertil, Evy och aff\u00e4ren var den gemensamma sociala tr\u00e4ffpunkten i byn.\u00a0 Bertil och Evy var ocks\u00e5 sj\u00e4lva mycket sociala, glada ,v\u00e4nliga,\u00a0 de h\u00f6ll byn vid liv.Inte bara med vad aff\u00e4ren hade att tillg\u00e5,\u00a0 dom\u00a0 var ansiktet ut\u00e5t vid\u00a0fester och sammankomster, begravningar etc. Det fanns en trygghet med Bertil och Evy.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/p>\n
Varje \u00e5r till Lucia ordnades det skylts\u00f6ndag.\u00a0Byborna tr\u00e4ffas och v\u00e4ntar\u00a0vid den t\u00e4nda brasan,\u00a0p\u00e5 det sp\u00e4nnande \u00f6gonblicket n\u00e4r f\u00f6nstren avt\u00e4ckes. Vi bj\u00f6ds p\u00e5 korv och gl\u00f6gg ute. Tomten kom till barnen med godisp\u00e5sar. N\u00e4r sedan julhandeln b\u00f6rjade var det tradition att vi blev bjudna p\u00e5 kaffe och hembakta julkakor uppe i deras privata bostad innan vi gick hem.\u00a0 Vi kunde k\u00f6pa julklappar\u00a0 till sl\u00e4kt och v\u00e4nner. Allt fanns\u00a0p\u00e5 de fullpackade hyllorna,\u00a0 allt fr\u00e5n julprydnader och\u00a0leksaker till presentartiklar. Det vanliga vita omslagspapperet var utbytt mot papper med julmotiv p\u00e5. Dom gr\u00e5 sn\u00f6rena mot r\u00f6dvita. Plastf\u00f6rpackningar och tape\u00a0 fanns inte d\u00e5… Goda minnen att se tillbaka p\u00e5, n\u00e4r Bertil och Evy inte l\u00e4ngre\u00a0finns. Men aff\u00e4ren st\u00e5r kvar och har andra \u00e4gare \/Kim Kubistas fam.\u00a0har flyttat in och satt sin pr\u00e4gel p\u00e5\u00a0den f.d. ”aff\u00e4rn”<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Posten.<\/p>\n
Holafors fick postkontor vid 18-1900talets sekelskifte. Flera \u00e4r de kvinnor som sedan haft ansvar f\u00f6r Holafors postkontor. 1955 det \u00e5r jag kom hit till Holafors, sk\u00f6ttes posten av Svea Olofsson. Eftersom posten l\u00e5g n\u00e4ra aff\u00e4ren, passade man p\u00e5 att handla\u00a0och g\u00f6ra sina post\u00e4renden samtidigt. Posten \u00f6ppnade kl. 11.00 och den 15:e i varje m\u00e5nad n\u00e4r pensionen skulle h\u00e4mtas, h\u00e4nde det att det blev k\u00f6 utanf\u00f6r, och det lilla utrymmet innanf\u00f6r d\u00f6rren fylldes av postkunder, som sedan i en rad promenerade till aff\u00e4ren, f\u00f6r diverse ink\u00f6p.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 24. Manne Olofssons.<\/p>\n
I posthuset bor f\u00f6rutom postf\u00f6rest\u00e5ndare Svea Olofsson -Sveas man\u00a0 Manne och deras\u00a0barn G\u00f6ran och Karin. Svea var f\u00f6rut gift med Einar Molen fr\u00e5n \u00d6verbyn och har med honom barnen Harry ,Eskil,Edur och Ulla. Edur bor kvar\u00a0hemma. Eskil bor hemma periodvis, efter en sv\u00e5r olycka som h\u00e4nde honom p\u00e5 den b\u00e5t han tagit hyra p\u00e5 \u00e5r1949.Olyckan gjorde honom f\u00f6rlamad och bunden till s\u00e4ngen och rullstolen.Men han l\u00e4t sig ej kuvas, utan trots att handen delvis var f\u00f6rlamad, l\u00e4rde han sig skriva p\u00e5 maskin.De dikter som han skrev,f\u00f6ddes under l\u00e5nga n\u00e4tter och dagar. M\u00e5nga av hans dikter handlade b.la.\u00a0om hans son Jan-Erik.\u00a0Om forsarna och hans egna \u00f6de…\u00a0Svea \u00f6verl\u00e4mnade vid sin pensionering \u00e5r 1956 postsysslan till Signe Sundvall. Hon hade d\u00e5 utbildat sig till postf\u00f6rest\u00e5ndare. Fam Olofsson flyttade efter det\u00a0till N\u00e4s\u00e5ker.\u00a0\u00a0 Helge och Signe k\u00f6pte deras hus och\u00a0bosatte sig d\u00e4r\u00a0med s\u00f6nerna Sven-Olof och Bo.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a025.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Helges.<\/p>\n
Signe och Helge f\u00e5r nu ett eget hem, efter att ha flyttat runt ett par g\u00e5nger i byn. Innan det blev best\u00e4mt att de skulle \u00f6verta posten hade de redan k\u00f6pt tomten 2:39 i V\u00e4stbyn, d\u00e4r de skulle\u00a0bygga sig ett egnahem. Kjell och jag blev ocks\u00e5 tillfr\u00e5gade av Svea ,om vi kunde t\u00e4nkas\u00a0\u00f6verta huset och\u00a0posten,\u00a0 men vi tackade nej. Jag l\u00e4r mig dock att sk\u00f6ta poststationen och vikarerar f\u00f6r Signe vid hennes ledigheter. Helge arbetar\u00a0 p\u00e5 anl\u00e4ggena Kilforsen och Lasele. Nu har bilarna gjort sitt int\u00e5g i byn. Helge k\u00f6r en svart Folkvagn ”Bubbla ” kallad. Signe var som ogift duktig s\u00f6mmerska, och syr nu fina kl\u00e4der till familjen. Signe var den som sydde min brudkl\u00e4nning.Hennes stora hobby \u00e4r handarbete. \u00c5ret 1966 b\u00f6rjar d\u00e5ligt f\u00f6r Signe, Hon drabbas av cancer och jag f\u00e5r\u00a0ofta arbeta p\u00e5 posten. 1968 l\u00e4ggs posten ner och vi f\u00e5r brevb\u00e4rare.\u00a0 1977 tar Signes kamp mot cancern slut. Helgeoch sonen Bo\u00a0stannar kvar i hemmet n\u00e5gra \u00e5r, men n\u00e4r\u00a0Bo flyttar hemifr\u00e5n, flyttar \u00e4ven Helge till N\u00e4s\u00e5ker och tillbringar sina sista \u00e5r d\u00e4r.\u00a0Fastigheten stod l\u00e4nge\u00a0obebodd .\u00a0Har sedan\u00a0under \u00e5ren,\u00a0haft\u00a0flera\u00a0 olika \u00e4gare.<\/p>\n
SKOLAN B\u00d6RJAR.\u00a0 ( Dikt av Eskil Molen )<\/p>\n
Sommaren \u00e4r kort och h\u00f6sten tar vid,<\/p>\n
skollovet slutar och nu \u00e4r det tid<\/p>\n
f\u00f6r Jan-Erik ,Tommy. Eva och Britta<\/p>\n
att lydigt och sn\u00e4llt i skolb\u00e4nken sitta.<\/p>\n
Men \u00e4nnu \u00e4r framtiden bara en dr\u00f6m<\/p>\n
och barnen kan inte bindas med t\u00f6m,<\/p>\n
utan m\u00e5ste dessutom f\u00e5 rasa och leka,<\/p>\n
ty annars blir kinderna magra och bleka.<\/p>\n
Snart nog du min \u00e4lskade ”Janneman”.<\/p>\n
S\u00e5\u00a0 b\u00f6rjar den skolan d\u00e4r ingen kan<\/p>\n
ta en examen och full\u00e4rd sig kalla.<\/p>\n
I ”Livets skola” \u00e4r vi skolbarn alla.<\/p>\n
All l\u00e4rdom och kunskap \u00e4r A och O.<\/p>\n
Men gl\u00f6m aldrig din barnatro,<\/p>\n
i med och motg\u00e5ng p\u00e5 levnadsf\u00e4rden.<\/p>\n
Tro p\u00e5 det goda du m\u00f6ter i v\u00e4rlden.<\/p>\n
………………………………………………………<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 26. Yngves<\/p>\n
Mittemot Posten l\u00e4ngre ner p\u00e5 \u00e5kern, ligger Yngves eller\u00a0 Bror Sundvalls som dom \u00e4ldre s\u00e4ger.\u00a0 Bror Sundvalls \u00e4r en av de tv\u00e5 stora Sundvallshemmanen i byn, som nu \u00e4gs av Brors\u00a0son Yngve, och bebos av Yngve, Irma och barnen Jan och Monica. Bror bodde kvar\u00a0 tillsammans med familjen till sin d\u00f6d. Det f\u00f6rsta man m\u00f6ter p\u00e5 v\u00e4gen ner mot g\u00e5rden, \u00e4r den stora g\u00e5rds\u00e5gen. D\u00e4r s\u00e5gas timmer till br\u00e4der av Yngve\u00a0med flera\u00a0anst\u00e4llda. Yngve arbetar \u00e4ven i sin egen skog. H\u00e4sten har bytts ut till en skogstraktor. Irma sk\u00f6ter hush\u00e5llet , korna\u00a0i ladug\u00e5rden \u00e4r utbytt till en stor skara f\u00e5r som \u00e4ven Irma har tillsyn \u00f6ver.Hon arbetar ocks\u00e5 i hemtj\u00e4nsten.\u00a0 Yngve har\u00a0inrett en snickarverkstad i ladug\u00e5rden,d\u00e4r han tillbringar mycket av sin tid med\u00a0att tillverka olika tr\u00e4sniderier.Barnen flyttar hemifr\u00e5n och Yngve och Irma bor ensam n\u00e5gra \u00e5r\u00a0p\u00e5 den stora g\u00e5rden. Efter det att Irma g\u00e5tt bort, lever Yngve ensam n\u00e5gra \u00e5r.Efter hans bortg\u00e5ng \u00f6vertar sonen Jan g\u00e5rden , men l\u00e4mnar senare \u00f6ver den till sin syster Monica med familj. Fam.driver g\u00e5rden\u00a0ett antal \u00e5r, men flyttar sedan\u00a0till Junsele och hemmanet s\u00e4ljs. Nuvarande \u00e4gare \u00e4r Leif Gunnarsson fr\u00e5n Frilles\u00e5s .<\/p>\n
Nu l\u00e4mnar vi Ystbyn\u00a0 och byv\u00e4gen, f\u00f6r ett tag och beger oss utf\u00f6r backen till g\u00e5rdarna nere vid \u00e4lven… Neabacken<\/p>\n
……………………………………………………………………………………………………..<\/p>\n
\u00c5ter uppe p\u00e5 byv\u00e4gen n\u00e4rmar vi oss det st\u00f6rsta hemmanet i byn<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a033.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Johannes Sundvalls<\/p>\n
Eller som de flesta i byn s\u00e4ger, Nicke Sundvalls.\u00a0G\u00e5r vi tillbaka s\u00e5 l\u00e5ngt i tiden som till b\u00f6rjan av 1800 talet, blev bonden och g\u00e4stgivaren Olof Peter Sundvall \u00e4gare till tv\u00e5 hemman och blev d\u00e4rmed Holafors st\u00f6rste jord och skogs\u00e4gare.Hemmanet har d\u00e4refter delats. En del Holafors 2:3 har\u00a0g\u00e5tt i arv till Olof Petter Sundvalls d.\u00e4,\u00a0\u00e4ldste son Olof Peter den yngre, och sedan till dennes son Nicke Sundvall och\u00a0 hans hustru Wendla.\u00a0 Efter Nicke Sundvalls d\u00f6d \u00f6vertog\u00a0 Nickes ende son Johannes Sundvall ,och hustrun Berta hemmanet. Vad jag f\u00f6rst\u00e5r finns \u00e4ttlingar till Sundvalls spridda\u00a0\u00f6ver hela\u00a0v\u00e5r by. Olof Peter d.\u00e4. f\u00f6dd 1830 \u00e4r t.ex Morfarsfar till Kjell. Men mera sl\u00e4ktskap ger jag mig inte in p\u00e5.<\/p>\n
\u00c5r\u00a01955 N\u00e4r min ber\u00e4ttelse om Holafors b\u00f6rjar, hade Johannes son Paul och hustrun Ing-Britt \u00f6vertagit g\u00e5rden. De hade d\u00e5 f\u00e5tt en dotter ,AnnaKarin och senare kom d\u00f6ttrarna Kristina och Erika.\u00a0P\u00e5 hemmanet finns tv\u00e5 g\u00e5rdar. Farf\u00f6r\u00e4ldrarna Johannes och Berta bor kvar i den ena.\u00a0P\u00e5\u00a0 \u00f6verv\u00e5ningen i Pauls g\u00e5rd bor Nicke\u00a0Sundvall \u00e4nka Wendla .\u00a0En annan medlem av fam.\u00a0\u00e4r dr\u00e4ngen Helmer, som finns\u00a0kvar fr\u00e5n Johannes tid.Varje dag intar han\u00a0sina m\u00e5ltider hos Pauls.Eftersom Paul hade m\u00e5nga kommunala och olika n\u00e4mdeuppdrag,m.m\u00a0 j\u00e4mte jordbrukets sk\u00f6tsel,\u00e4r han nog tacksam f\u00f6r Helmers hj\u00e4lp. Ing-Britt har sk\u00f6tsel av familjen, hemmet och ladug\u00e5rd som sin st\u00f6rsta uppgift.\u00a0Ett litet\u00a0ambulerande\u00a0bibliotek fanns n\u00e5gra \u00e5r hos Pauls, till gl\u00e4dje f\u00f6r oss l\u00e4ssugna. Ing-britts mor fick ocks\u00e5 tillbringa och f\u00e5 den v\u00e5rd hon beh\u00f6de sina sista \u00e5r hos dottern Ing-Britt. Efter Pauls bortg\u00e5ng, bor nu Ing-Britt ensam i sitt hus. Deras dotter Erika med sambo Ove Markusson har \u00f6vertagit\u00a0hemmanet. Deras barn \u00e4r vuxna, f\u00f6rutom 14\u00e5rige Samuel som fortfarande bor hemma hos far och mor.\u00a0Ove och Erika sk\u00f6ter g\u00e5rden tillsammans. N\u00e5gon mj\u00f6lkproduktion g\u00e5r inte ut fr\u00e5n ladug\u00e5rden numera. Men sommartid \u00e4gnas \u00e5t kviguppf\u00f6dning.\u00a0 De driver ocks\u00e5 en kennel med hundavel . Erika \u00e4r utbildad i homepati och bedriver\u00a0 alternativ friskv\u00e5rd fr\u00e5n hemmet.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 34. Skolan<\/p>\n
\u00a0P\u00e5 andra sidan v\u00e4gen mittemot Sundvalls ligger skolan. Skolan uppf\u00f6rdes \u00e5r1907, stod f\u00e4rdig och togs i bruk \u00e5r1908. Skoltomten sk\u00e4nktes av hemmans\u00e4garen Nils Johan Sundvall.Skolan byggdes i tv\u00e5 plan, med skolsal och personalbostad i b\u00e5da planen.<\/p>\n
N\u00e4r jag 1955 kom till Holafors hade skolverksamheten lagts ner \u00e5ret innan och barnen fick \u00e5ka till N\u00e4s\u00e5ker f\u00f6r fortsatt skolg\u00e5ng.Sm\u00e5skoll\u00e4rarinnan Berta Sundvall som\u00a0under m\u00e5nga \u00e5r undervisat Holaforsbarnen fr\u00e5n 1:a till 6:e klass blev nu arbetsl\u00f6s.Mer om hur det var att g\u00e5 i en liten byskola, kommer att kunna l\u00e4sas under : Kjell ber\u00e4ttar.<\/p>\n
\u00a0Men skolan levde vidare i kommunens \u00e4go. Personalbost\u00e4derna uthyrdes till\u00a0 inflyttade anl\u00e4ggningsarbetare. Skolsalarna blev byns samlingslokaler, b.la. till kyrkans verksamhet. V\u00e5rt f\u00f6rsta barn, dottern Lille-Mon Carina d\u00f6ptes av kyrkoherde Harald Sj\u00f6str\u00f6m vid en gudstj\u00e4nst i skolan en kall januaridag 1956.\u00a0 De \u00e5rliga sk\u00f6rdefesterna var byns h\u00f6jdpunkt. N\u00e4stan alla byinnev\u00e5nare samlades d\u00e5 till gudstj\u00e4nst och\u00a0auktion av sk\u00e4nkta paket. Sura lingon med gr\u00e4dde p\u00e5 assietter och t\u00e5rtbitar var ett av auktionens popul\u00e4ra bjudobjekt. Kaffe ,saft och hembakat\u00a0kaffebr\u00f6d som sk\u00e4nkts av byns kvinnor,\u00a0vilket bj\u00f6ds p\u00e5\u00a0innan kv\u00e4llens slut inte att f\u00f6rgl\u00f6mma. I flera \u00e5r h\u00f6lls tredjedag jul , kyrkans h\u00f6gm\u00e4ssa p\u00e5 skolan i Holafors.Alltid gemytlig och v\u00e4lbes\u00f6kt d\u00e4r \u00e4ven kyrkkaffe serverades. Innan kommum sammanslagningen\u00a0var skolan obligatorisk val lokal. Kursverksamhet av olika inneh\u00e5ll har bedrivits under ett antal \u00e5r, d\u00e4r \u00e4ven jag har varit en av ledarna. En v\u00e4vstuga\u00a0 med stor aktivitet,startades av byns damer . M\u00e5nga och fina alster tillverkades av flinka h\u00e4nder under\u00a0trevlig sammanh\u00e5llning.\u00a0 M\u00e5nga \u00e4r \u00e4ven\u00a0de hyresg\u00e4ster som passerat hyresl\u00e4genheterna under \u00e5rens lopp. S\u00e5 kom den tid d\u00e5 Sollefte\u00e5 kommun utf\u00f6rs\u00e5lde ett antal nedlagda skolor. \u00c4ven v\u00e5r skola blev till salu, byf\u00f6reningen besl\u00f6t d\u00e5\u00a0att k\u00f6pa och driva skolan. Men som p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga andra st\u00e4llen, minskades befolkningen \u00e4ven i v\u00e5r by. Olika aktiviteter avtog och skolan blev \u00e4nnu en g\u00e5ng till salu.Den k\u00f6ptes av bybon Ove Markusson, vars son Elias numera st\u00e5r som \u00e4gare av fastigheten.<\/p>\n
Om vi nu till h\u00f6ger om skolan,avviker fr\u00e5n byv\u00e4gen och beger oss\u00a0 nedf\u00f6r en sidov\u00e4g kommer vi till N\u00e4sstr\u00f6ms och Vigrens…<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a035. Adolf N\u00e4sstr\u00f6ms.<\/p>\n
Lydia och Adolf N\u00e4sstr\u00f6m ett verksamt jordbrukarpar, bor p\u00e5 n\u00e4sta fastighet tillsammans med sina vuxna barn, Greta, John och Danilel, kallad Dan. Dottern Signe har flyttat hemifr\u00e5n, utbildat sig till barnmorska, gift med en jordbrukare i Resele. Arbetar som barnmorska p\u00e5 Sollefte\u00e5 sjukhus. Lydia och Adolfs dagar fylls av arbete p\u00e5 g\u00e5rden. De \u00e4r b\u00e5da till \u00e5ren komna och\u00a0 f\u00e5r hj\u00e4lp av barnen med de dagliga sysslorna. John och Adolf ses f\u00f6r det mesta tillsammans\u00a0 med g\u00e5rdens h\u00e4st, ute p\u00e5 \u00e5ker och i skogsbruk. Greta hj\u00e4lper sin mor i ladug\u00e5rd och med innesysslor. Efter Adolfs d\u00f6d fortsatte John att sk\u00f6ta g\u00e5rden. Greta sk\u00f6tte sina sysslor fram till sitt gifterm\u00e5l, flyttade d\u00e5 till Junsele och tog sin mor med sig, som hon tog v\u00e4l hand om till hennes d\u00f6d. Dan hade flyttat till V\u00e4ster\u00e5s f\u00f6r utbildning och\u00a0 d\u00e4r bildat familj. John blev kvar p\u00e5 g\u00e5rden.Ladug\u00e5rden stod nu utan kreatur, och en dag hittade John ocks\u00e5 sin k\u00e4resta, flyttade fr\u00e5n byn. John och hans fru Linnea fick en son tillsammans Mikael, som nu \u00e4ger fastigheten.\u00a0G\u00e5rdarna har\u00a0nu\u00a0har st\u00e5tt obebodda i flera \u00e5r. \u00c5krarna \u00e4r utarenderade,och \u00e4r fortsatt lika v\u00e4lsk\u00f6tta som p\u00e5 N\u00e4sstr\u00f6ms tid.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a036.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Vigrens.<\/p>\n
L\u00e4ngst ute p\u00e5 nipkanten, med en vidunderlig utsikt \u00f6ver Holaforsen bor Agnes och Birger Vigren, som n\u00e4rmsta grannar till N\u00e4sstr\u00f6ms. Agnes och Birger \u00e4r barnl\u00f6sa. Birger arbetar som ”Tummare” eller som det ocks\u00e5 heter Skogsf\u00f6rman. G\u00e5r ocks\u00e5 kl\u00e4dd som s\u00e5dan i spetsbyxor, st\u00f6lvar eller kn\u00e4ppk\u00e4ngor och gr\u00e5 gabardinrock. En trevlig gedigen och mycket social herre. Agnes \u00e4r en ut\u00e5triktad hemmafru. Aktiv inom R\u00f6da korset. En bedrift som Agnes gjorde i b\u00f6rjan av 60-talet var att ta k\u00f6rkort.Ofta s\u00e5g man henne k\u00f6ra omkring i sin bil. Agnes hade en poetisk \u00e5dra och har\u00a0 b.la. skrivit i \u00c5dalslidens hembygdsbok en k\u00e4nslosam art. om dagen den 9 sept. 1956 n\u00e4r Holaforsen torrlades:<\/p>\n
”En str\u00e5lande vacker dag. S\u00e5 roligt att det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r vackert idag, t\u00e4nker jag. Det har ju varit s\u00e5 f\u00e5 vackra dagar i sommar. Men idag- den sista dagen forsen lever- fick vi \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 vackert.<\/p>\n
Jag sitter h\u00e4r p\u00e5 nipan som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr och bara njuter Fast idag \u00e4r det n\u00e5got s\u00e4rskilt. Jag njuter av det vackra jag ser, men det \u00e4r samtidigt en vemodsfylld st\u00e4mmning,Det \u00e4r ju sista dagen jag har detta underbart vackra framf\u00f6r mig. Det \u00e4r som att ta avsked av en k\u00e4r v\u00e4n och jag kan inte hj\u00e4lpa att en t\u00e5r d\u00e5 och d\u00e5 trillar ned f\u00f6r mina kinder. Sista dagen sista g\u00e5ngen, vika hemska ord i m\u00e5nga sammanhang. Just nu uppt\u00e4cker jag n\u00e5got, som ocks\u00e5 \u00e4r sista g\u00e5ngen jag ser fr\u00e5n min utsikt: En fiskare i sin b\u00e5t uppe p\u00e5 selet. I kv\u00e4ll kl.11 l\u00e4r det allts\u00e5 sk ske. Dammluckorna ska sl\u00e5s igen.”<\/p>\n
Efter Agnes och Birgers fr\u00e5nf\u00e4lle s\u00e5ldes g\u00e5rden. Nuvarande \u00e4gare \u00e4rTony Tordsson.<\/p>\n
N\u00e4r\u00a0vi p\u00e5 v\u00e4g, \u00e5ter upp p\u00e5 byn avviker till h\u00f6ger efter N\u00e4sstr\u00f6ms ladug\u00e5rd\u00a0 och f\u00f6ljer\u00a0k\u00e4rrv\u00e4gen efter skogskanten\u00a0kommer vi till:<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 37.Nils Johans<\/p>\n
I en liten gr\u00e5 stuga fr\u00e5n slutet av 1800-talet bor Nils- Johan Nilsson med sin vita lapphund Tjoppen. D\u00e4r \u00e4r han f\u00f6dd och har sedan bott kvar p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarnas lilla torp. Nils Johan l\u00e4rde jag k\u00e4nna under den tid jag arbetade p\u00e5 posten och aff\u00e4ren.En lugn mysig sn\u00e4ll farbror, som levde helt f\u00f6r sin hund. Varje dag i ur och skur gick dom den l\u00e5nga v\u00e4gen upp p\u00e5 byn f\u00f6r att h\u00e4mta dagens tidning och ev. annan post, samt en tur p\u00e5 aff\u00e4rn. Det var allm\u00e4nt k\u00e4nt att han inhandlade en bit kalvsylta varje dag till ”Tjoppen”. Hans st\u00e5ende replik under den kalla \u00e5rstiden, n\u00e4r \u00e4ntligen postd\u00f6rren \u00f6ppnades och han fick komma ini v\u00e4rmen\u00a0\u00a0var : ” B\u00e4re k\u00e5llt”. Efter Nils Johans d\u00f6d \u00e5tergick torpet iYngve Sundvalls \u00e4go. Yngve restaurerade upp den lilla stugan, som efter Yngves d\u00f6d\u00a0 varit i fleras \u00e4go,st\u00e5tt oanv\u00e4nd n\u00e5gra \u00e5r,men \u00e4r nu s\u00e5ld till\u00a0 en f\u00f6r mig\u00a0\u00e4nnu ok\u00e4nd \u00e4gare.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 38. Johan och Elma<\/p>\n
En bit bort efter skolan p\u00e5 v\u00e4nster sida\u00a0 om v\u00e4gen,\u00a0bor Johan och Elma Nilsson.\u00a0De har en \u00a0dotter – \u00a0Ulla-Britt.\u00a0Johan \u00e4r sjuklig och dog strax efter det jag kommit till byn. Elma har jag l\u00e4rt k\u00e4nna genom att hon har h\u00f6nseri och vi k\u00f6per v\u00e5ra \u00e4gg av henne. Elma \u00e4r glad och pratsam, tittar ofta in till min sv\u00e4gerska Viola\u00a0 n\u00e4r jag \u00e4r d\u00e4r p\u00e5 bes\u00f6k.\u00a0 Elma bor granne med Viola och Singvall. Hon nackar sina h\u00f6ns sj\u00e4lv, n\u00e4r det \u00e4r dags Av n\u00e5gon anledning vet barnen i byn om det. Det samlas ofta en skara nyfikna barn som intressant tittar p\u00e5.Vilket Elma inte har n\u00e5got emot, f\u00f6rh\u00f6jer g\u00e4rna sp\u00e4nningen med att l\u00e5ta h\u00f6nsen springa runt ”huvudl\u00f6sa”. Kanske ett makabert underh\u00e5llande, men som den ansvarsfulle Elma \u00e4r, har hon f\u00f6rklarat f\u00f6r barnen varf\u00f6r detta h\u00e4nder. Elma slutar med h\u00f6nseriet n\u00e4r \u00e5ldern tar ut sin r\u00e4tt. Hon bor kvar p\u00e5 fastigheten till sin d\u00f6d. D\u00e4refter s\u00e4ljs den till Ingrid och Daniel N\u00e4sstr\u00f6m V\u00e4ster\u00e5s.\u00a0 Dan N\u00e4str\u00f6m \u00e4r Holaforsf\u00f6dd och st\u00e5r fortfarande som \u00e4gare av fastigheten.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 39. Singvalls.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u00a0 I n\u00e4sta hus, n\u00e5gra meter fr\u00e5n tomtkanten av Elmas fastighet bor Singvall och Viola Sundvall. Singvall \u00e4r Kjells bror, s\u00e5ledes \u00e4r dom min sv\u00e5ger och sv\u00e4gerska. Deras hus och Elmas fastighet\u00a0har en g\u00e5ng i tiden tillh\u00f6rt\u00a0 ett stort stamhemman vars \u00e4gare hette M\u00e4hler.V\u00e5r fastighet M\u00e4ltorp h\u00e4rstammar d\u00e4rifr\u00e5n.Singvall och Viola drabbades av en stor sorg det \u00e5r de flyttade in i sitt hus.\u00a0 Deras f\u00f6rsta lilla dotter Carola\u00a0 dog endast n\u00e5gra m\u00e5nader gammal.N\u00e5gra \u00e5r senare fick vi gl\u00e4djen att tillsammans bli lyckliga f\u00f6r\u00e4ldrar. De fick dottern Ann-Kristin och vi fick v\u00e5r Lille-Mon tre m\u00e5n senare. Sedan f\u00f6ddes deras son Torbj\u00f6rn.Viola och jag\u00a0 och v\u00e5ra barn trivdes bra tillsammans, umgicks ofta. S\u00e5 kom den tid d\u00e5 anl\u00e4ggningstiden var \u00f6ver,arbeten sinade. Singvall tog d\u00e5 \u00f6ver Shell i N\u00e4s\u00e5ker, fam flyttade dit. Det blev en tid av saknad. Nya \u00e4gare tog \u00f6ver fastigheten och sedan dess har flera olika \u00e4gare passerat. Numera \u00e4gs den av en tysk fam.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 40. Arnold Fredrikssons<\/p>\n
Mittemot Singvalls p\u00e5 andra sidan byv\u00e4gen , har Elmas dotter Ulla-Britt\u00a0och m\u00e5g Arnold\u00a0byggt sig en liten stuga. D\u00e4r bor de tillsammans med s\u00f6nerna Pat och Peder. Arnold arbetar p\u00e5 anl\u00e4ggen, Ulla-britt \u00e4r hemmafru. \u00c4ven Arnold blev arbetsl\u00f6s och fam. drog vidare.Stugan hyrdes en l\u00e4ngre tid av kommunen och olika personer har under \u00e5ren bott d\u00e4r. \u00c4gs numera av Jyrki o Pirjo Orava- Bj\u00f6rnebo fr\u00e5n Mellerud.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 41.Bror Altins.<\/p>\n
I ett litet Per- Albins torp l\u00e4ngre ner mot skogskanten\u00a0p\u00e5 h\u00f6ger sida av\u00a0byv\u00e4gen, bor Bror\u00a0 och Linnea Altin .\u00a0 Bror arbetar i skogen som huggare.\u00a0 Det hade tidigare sitt lilla jordbruk att sk\u00f6ta, men nu s\u00e5 st\u00e5r ladug\u00e5rden tom. En sv\u00e5r sorg drabbade dem \u00e5r 1949 n\u00e4r deras ende son 14 \u00e5r gammal drunknade\u00a0 i \u00e4lven vid byns badplats Solgl\u00e4ntan.En h\u00e4ndelse som skakade hela byn och som skapade en r\u00e4dsla f\u00f6r \u00e4lven\u00a0 till kommande generationer. Kommer ocks\u00e5 att ber\u00f6ra den h\u00e4ndelsen under ; Kjell ber\u00e4ttar. Linnea var en ut\u00e5triktad glad kvinna, skillde sig fr\u00e5n \u00f6vriga kvinnor i byn. Tog k\u00f6rkort och tyckte om att k\u00f6ra runt i\u00a0 bygden med sin bil Efter det att hon blivit \u00e4nka flyttade hon fr\u00e5n Holafors och torpet s\u00e5ldes till en fam. Magnusson fr\u00e5n Stholm som sommarbostad. Nu har det st\u00e5tt obebott l\u00e4nge, men fam st\u00e5r fortfarande som \u00e4gare.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a042. August Dahlgren<\/p>\n
Forts\u00e4tter vi byv\u00e4gen s\u00f6derut, s\u00e5 kommer vi till ett litet torp. Det sista efter byv\u00e4gen. H\u00e4r bor August Dahlgren ensam i sin lilla stuga.Fick tidigt veta att August var en ober\u00e4knelig person,gick omkring och nasade, s\u00e5lde rakblad, alunstift, jul och p\u00e5skkort mm.Tyckte om att prata ”skammun”. Han kom \u00e4ven in till mig med sin lilla ryggs\u00e4ck med varor. Ibland k\u00f6pte jag, ibland fick jag n\u00e5gon liten sak.Vi fick en respekt f\u00f6r varandra. N\u00e4r v\u00e5r dotter\u00a0Lille- Mon\u00a0 blev st\u00f6rre\u00a0och\u00a0l\u00e4rt sig\u00a0prata blev dom v\u00e4nner. Barn har inga f\u00f6rdommar. Han kunde sitta vid hennes lilla barnm\u00f6bel, dricka l\u00e5tsaskaffe, leka med hennes dockor, prata p\u00e5 hennes spr\u00e5k. S\u00e5 en dag kom han aldrig mer. Hans barn h\u00f6ll auktion p\u00e5 hans sm\u00e5 \u00e4godelar. Topet \u00e5tergick i Sundvalls \u00e4go. Axel Mohlen\u00a0 son till M\u00e4rta och Nicke Mohlen bodde efter sin hemkomst fr\u00e5n Amerika en tid p\u00e5 torpet.Det s\u00e5ldes sedan till Ros-Mari Andersson en kostn\u00e4rinna fr\u00e5n \u00d6rebro som byggde upp en fin timrad atelje\u00b4p\u00e5 tomten. En liten oas som s\u00e4kert August hade gillat…<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 43. Nils Altins<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00c4nda intill August Dahlgrens\u00a0 torpgr\u00e4ns g\u00e5r det en v\u00e4g till h\u00f6ger. F\u00f6ljer\u00a0vi den v\u00e4gen kommer vi s\u00e5 sm\u00e5ningom fram till tv\u00e5 g\u00e5rdar. I den f\u00f6rsta g\u00e5rden m\u00f6ter vi ett Per-Albinstorp, d\u00e4r bor Nils och Ester Altin med sina fem barnVanja J\u00f6rgen Yvonne S\u00f6ren Anette. Albin \u00e4r skogsarbetare och jordbrukare,\u00a0 Ester s\u00f6ter ladug\u00e5rd och \u00f6vriga hush\u00e5llsg\u00f6rom\u00e5l.Det m\u00e5ste ha varit otroligt jobbigt f\u00f6r barnen att g\u00e5 den l\u00e5nga branta v\u00e4gen i ur och skur till skolan uppe p\u00e5 byn. \u00c4ven f\u00f6r dom vuxna att bes\u00f6ka post och aff\u00e4r.\u00a0J\u00f6rgen var Kjells kompis under ton\u00e5ren och \u00e4ven sedan jag kom till Holafors,umgicks v\u00e5ra fam. Sedan barnen flyttat hemifr\u00e5n, flyttade ocks\u00e5 Ester till en bekv\u00e4mare bostad.\u00a0Nils bodde kvar p\u00e5 torpet till sin d\u00f6d. Nuvarande \u00e4gare \u00e4r Elida Svensson.<\/p>\n
\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 44. Vestins.<\/p>\n
Om v\u00e4gen till Altins k\u00e4ndes l\u00e5ng, s\u00e5 \u00e4r v\u00e4gen till n\u00e4sta g\u00e5rd \u00e4nnu l\u00e4ngre, \u00e4nnu brantare. D\u00e4r nere vid \u00e4lvbrinken bor makarna Vestin och deras tv\u00e5 barn Vivianne och Hasse. De lever ocks\u00e5 p\u00e5 sitt jordbruk,med vad det inneb\u00e4r med dagligt arbete. Inkomsten kommer fr\u00e5n skogsarbete. Om Altins barn hade l\u00e5ng v\u00e4g till skolan, s\u00e5 hade dessa barn \u00e4nnu l\u00e4ngre att g\u00e5. Kjell och jag brukade ofta p\u00e5 sommaren g\u00e5 dit ner till \u00e4lven f\u00f6r att prova fiskelyckan. En otroligt vacker plats f\u00f6r bad och fiske.\u00c4ven Vestins flyttade till mera centralt boende och fastigheten s\u00e5ldes till Nora Murell, som i m\u00e5nga \u00e5r haft den f\u00f6rst som sin sommarbostad och sedan som sitt permanenta hem. Den har nu \u00e5terg\u00e5tt\u00a0till sommarbostad.<\/p>\n
Har nu endast en g\u00e5rd kvar att bes\u00f6ka. Den ligger i det som kallas f\u00f6r Kringeln. Vi beger oss s\u00e5lededes dit…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ystbyn \u00e4r Holafors Centrum. H\u00e4r finns Aff\u00e4r, Posten, Taxi, Skola. S\u00e5gverk, tre stora g\u00e5rdar som driver jord och skogsbruk.Den del av byn som kan s\u00e4gas \u00e4r mest burgen. Den f\u00f6rsta g\u00e5rd vi m\u00f6ter, sedan vi l\u00e4mnat V\u00e4stbyn \u00e4r; \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a020.\u00a0\u00a0Gustav\u00a0 och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa