Ystbyn

Ystbyn är Holafors Centrum. Här finns Affär, Posten, Taxi, Skola. Sågverk, tre stora gårdar som driver jord och skogsbruk.Den del av byn som kan sägas är mest burgen. Den första gård vi möter, sedan vi lämnat Västbyn är;

                      20.  Gustav  och Anders Svenssons.

Ett stort bondhemman  med stora skogsskiften,som tidigare ägts av Robert Lundin. Vid auktion efter Robert Lundins död, löstes Hemmanet in av Bror Sundvall, vilket han senare år 1942 sålde till bröderna  Gustaf och Anders Svensson. Gustav bosatte sig  där år1948 ,tillsammans med sin hustru Maj , medan Anders valde att stanna kvar på sin bostad i Söderfors.Kjells föräldrar och bröder  hade fram till dess hyrt ett hus på gården, men flyttade till Västbyn när Gustav och Maj behövde gården för eget bruk.Nu 1955 bor det nya hyresgäster i det stora timmerhuset.Gustaf arbetar i jord och skogsbruket, har flera skogshuggare anställda. Kjell har även arbetat hos Gustaf. Alf Nilsson  sköter tillsammans med Gustaf timmerkörningen med hjälp av Gustavs två hästar.  Anders arbetar som skogshuggare. En skogstraktor med Alf som förare, tog  senare över hästarnas arbete.Maj sköter hushållet och räkenskaperna. .Är kassör för byns lysförening, skriver ut och redovisar byinnevånarnas elräkningar, som betalas personligen hemma hos Maj.På senare år har Nordsvensk hingstarna Holar och Holarpojken varit Gustavs stora hobby. De blev duktiga travhästar tränade och körda  av Gustav. Med fina placeringar och priser som resultat. Anders med, frun Linda, barnen Marie-Loucie, Sven- Anders och Birgitta flyttar in på gården till det nu renoverade timmerhuset. Anders och Linda iordningställer  Holafors fiskdam och driver den exemplariskt i flera år. Deras barn flyttar hemifrån och efter Anders och Lindas  död står gården obebodd. Gustav och Maj lämnar även så småningom det jordiska. Gustav och Anders yngre bror Rune blir ägare av skogshemmanet. Tillsammans med sin sambo  flyttar de in och ger gården liv igen.  De bor fortfarande kvar, Men som ägare står nu  Kenneth Berglund och Carina Marklund. Kenneth är Runes sambos son.

En  utförligare art. om Holafors fiskdam kommer senare under  DÅ och NU

                         21.       Henriks

Nästa gård vi besöker är Henrik Lundins ,också en gård med gamla anor. Henriks farbror Otto Lundin bodde på gården  under tidigt 1900 tal. Bedrev då diversehandel i ett hus på gården. Flyttade sedan till Näsåker , öppnade där manufakturaffären  Lundins Efterträdare.

                     ……………………………………………….

Men åter till Henrik och Sally Lundin, deras fyra barn Rolf, Gunvor, Anita och Birgitta. Henrik driver taxiverksamhet. Under början av kraftverkstiden såg man hans taxi ofta rulla fram på vägarna. Det var också hans taxi som tog mig till BB när jag skulle föda vårt första barn, Lille-mon. Under tidigare år bedrev Sally Kafeverksamhet i hemmet. En populär samlingsplats för de yngre i byn. Sally var också husmor i skolbespisningen på skolan i Holafors. En uppseenväckande händelse intäffade mitt första år i Holafors. Vilket stod att läsa om i ortens tidningar. En gammal brunn på gården grävdes upp, för att leta efter en  för flera år sedan försvunnen kvinna. Polis , Landsfiskal, tidningar, nyfikna följde arbetet. Som slutade utan resultat. …….                 Sally och Henriks barn flyttade efter avslutad skolgång hemifrån. taxirörelsen lades ner.Sally arbetade några år som Hemsyster hos byborna. Kom även till mig efter det jag fött vårt fjärde barn Jessica. Så var reglerna då. Man kunde få en veckas hjälp efter hemkomsten. Nu är Henrik borta, men Sally bor trots sin höga ålder kvar i sitt hem, Den gamla handelsboden står kvar, om än den lutar  synligen och boksavligen åt förgängelsen.

Det stod förr en en stor ladugård från Otto Lundins tid,på andra sidan vägen mittemot Henriks. Den revs för flera år sedan.

                                 22. Fridas

Om man följer stigen förbi den gamla ladugården, kommer man till en liten stuga vid skogskanten.Även den från Otto Lundins tid. Där bor Frida Nyberg. Frida är änka efter Erik Nyberg.  Hennes tidigare bostad är det torp i Överbyn, som nu sonen Anders Nyberg med familj bor på. Varför hon  som änka lämnade torpet för att flytta till Ystbyn, är för mig okänt. Frida kom ofta och hälsade på  hos farmor Erene. De bodde ju grannar i Överbyn, och Fridas dotter Anna och farmor var bästa vänner  från det dom var små.Frida var en snäll och timid kvinna.Fridas dotter Hilda med barnen  Lars- Håkan och Elisabeth bodde en tid hos mormor Frida. På hösten när det var dags för bärplockning på berget , lämnade vi cyklarna ”däverna Frida” och promenerade resten av vägen dit upp. Det kunde bli många cyklar ibland på Fridas gård. Frida är borta sedan många år. Huset står kvar, man ser det från riks90. Det verkar möta samma öde som den gamla handelsboden.

                                  23. Affärn

”Gå på affärn” sa vi ,när det var dags för att införskaffa provianter Affärn byggdes nån gång på 40-talet av Bertil och Evy Lundin. De hade tidigare övertagit den handelsbod som Bertils farbror Otto Lundin startade. Den hade då sedan flera år drivits av Agnes och Johannes Sundvall. …  Men nu står den nya  Bertil Lundins diversehandel på andra sidan vägen. På övervåningen finns bostad  för familjen, Bertil, Evy och barnen Lasse och Marie. På affärn som är välsorterad,finns allt att köpa. Mat, kläder, husgeråd. byggnadsvaror.mm. Bertil och Evy sköter affärn ,med hjälp av olika biträden . Viola ,Inga-Britt Lisbeth, Anita ,är namnen på några som arbetat där. Jag har också arbetat en sommar där, tillsammans med Bertils brorsdotter Gunvor. Vi delade på ansvaret, när fam tog långsemeter. Då hade utvecklinen gått framåt, kraftverksbyggena var igång. Bensin såldes i pumpar på gården, Mjölk såldes i glasflaskor.Affärn var tips ombud. Frys anläggnig för frysta varor var installerad. Den sommaren-59 lärde jag känna byborna. Efter anläggningstiden när folk flyttade vidare och kunderna blev färre lades affären ned.

…………………………………………………………………..

Bertil, Evy och affären var den gemensamma sociala träffpunkten i byn.  Bertil och Evy var också själva mycket sociala, glada ,vänliga,  de höll byn vid liv.Inte bara med vad affären hade att tillgå,  dom  var ansiktet utåt vid fester och sammankomster, begravningar etc. Det fanns en trygghet med Bertil och Evy.      

Varje år till Lucia ordnades det skyltsöndag. Byborna träffas och väntar vid den tända brasan, på det spännande ögonblicket när fönstren avtäckes. Vi bjöds på korv och glögg ute. Tomten kom till barnen med godispåsar. När sedan julhandeln började var det tradition att vi blev bjudna på kaffe och hembakta julkakor uppe i deras privata bostad innan vi gick hem.  Vi kunde köpa julklappar  till släkt och vänner. Allt fanns på de fullpackade hyllorna,  allt från julprydnader och leksaker till presentartiklar. Det vanliga vita omslagspapperet var utbytt mot papper med julmotiv på. Dom grå snörena mot rödvita. Plastförpackningar och tape  fanns inte då… Goda minnen att se tillbaka på, när Bertil och Evy inte längre finns. Men affären står kvar och har andra ägare /Kim Kubistas fam. har flyttat in och satt sin prägel på den f.d. ”affärn”

                                    Posten.

Holafors fick postkontor vid 18-1900talets sekelskifte. Flera är de kvinnor som sedan haft ansvar för Holafors postkontor. 1955 det år jag kom hit till Holafors, sköttes posten av Svea Olofsson. Eftersom posten låg nära affären, passade man på att handla och göra sina postärenden samtidigt. Posten öppnade kl. 11.00 och den 15:e i varje månad när pensionen skulle hämtas, hände det att det blev kö utanför, och det lilla utrymmet innanför dörren fylldes av postkunder, som sedan i en rad promenerade till affären, för diverse inköp.

                       24. Manne Olofssons.

I posthuset bor förutom postföreståndare Svea Olofsson -Sveas man  Manne och deras barn Göran och Karin. Svea var förut gift med Einar Molen från Överbyn och har med honom barnen Harry ,Eskil,Edur och Ulla. Edur bor kvar hemma. Eskil bor hemma periodvis, efter en svår olycka som hände honom på den båt han tagit hyra på år1949.Olyckan gjorde honom förlamad och bunden till sängen och rullstolen.Men han lät sig ej kuvas, utan trots att handen delvis var förlamad, lärde han sig skriva på maskin.De dikter som han skrev,föddes under långa nätter och dagar. Många av hans dikter handlade b.la. om hans son Jan-Erik. Om forsarna och hans egna öde… Svea överlämnade vid sin pensionering år 1956 postsysslan till Signe Sundvall. Hon hade då utbildat sig till postföreståndare. Fam Olofsson flyttade efter det till Näsåker.   Helge och Signe köpte deras hus och bosatte sig där med sönerna Sven-Olof och Bo.

                                25.       Helges.

Signe och Helge får nu ett eget hem, efter att ha flyttat runt ett par gånger i byn. Innan det blev bestämt att de skulle överta posten hade de redan köpt tomten 2:39 i Västbyn, där de skulle bygga sig ett egnahem. Kjell och jag blev också tillfrågade av Svea ,om vi kunde tänkas överta huset och posten,  men vi tackade nej. Jag lär mig dock att sköta poststationen och vikarerar för Signe vid hennes ledigheter. Helge arbetar  på anläggena Kilforsen och Lasele. Nu har bilarna gjort sitt intåg i byn. Helge kör en svart Folkvagn ”Bubbla ” kallad. Signe var som ogift duktig sömmerska, och syr nu fina kläder till familjen. Signe var den som sydde min brudklänning.Hennes stora hobby är handarbete. Året 1966 börjar dåligt för Signe, Hon drabbas av cancer och jag får ofta arbeta på posten. 1968 läggs posten ner och vi får brevbärare.  1977 tar Signes kamp mot cancern slut. Helgeoch sonen Bo stannar kvar i hemmet några år, men när Bo flyttar hemifrån, flyttar även Helge till Näsåker och tillbringar sina sista år där. Fastigheten stod länge obebodd . Har sedan under åren, haft flera  olika ägare.

SKOLAN BÖRJAR.  ( Dikt av Eskil Molen )

Sommaren är kort och hösten tar vid,

skollovet slutar och nu är det tid

för Jan-Erik ,Tommy. Eva och Britta

att lydigt och snällt i skolbänken sitta.

Men ännu är framtiden bara en dröm

och barnen kan inte bindas med töm,

utan måste dessutom få rasa och leka,

ty annars blir kinderna magra och bleka.

Snart nog du min älskade ”Janneman”.

Så  börjar den skolan där ingen kan

ta en examen och fullärd sig kalla.

I ”Livets skola” är vi skolbarn alla.

All lärdom och kunskap är A och O.

Men glöm aldrig din barnatro,

i med och motgång på levnadsfärden.

Tro på det goda du möter i världen.

………………………………………………………

     26. Yngves

Mittemot Posten längre ner på åkern, ligger Yngves eller  Bror Sundvalls som dom äldre säger.  Bror Sundvalls är en av de två stora Sundvallshemmanen i byn, som nu ägs av Brors son Yngve, och bebos av Yngve, Irma och barnen Jan och Monica. Bror bodde kvar  tillsammans med familjen till sin död. Det första man möter på vägen ner mot gården, är den stora gårdsågen. Där sågas timmer till bräder av Yngve med flera anställda. Yngve arbetar även i sin egen skog. Hästen har bytts ut till en skogstraktor. Irma sköter hushållet , korna i ladugården är utbytt till en stor skara får som även Irma har tillsyn över.Hon arbetar också i hemtjänsten.  Yngve har inrett en snickarverkstad i ladugården,där han tillbringar mycket av sin tid med att tillverka olika träsniderier.Barnen flyttar hemifrån och Yngve och Irma bor ensam några år på den stora gården. Efter det att Irma gått bort, lever Yngve ensam några år.Efter hans bortgång övertar sonen Jan gården , men lämnar senare över den till sin syster Monica med familj. Fam.driver gården ett antal år, men flyttar sedan till Junsele och hemmanet säljs. Nuvarande ägare är Leif Gunnarsson från Frillesås .

Nu lämnar vi Ystbyn  och byvägen, för ett tag och beger oss utför backen till gårdarna nere vid älven… Neabacken

……………………………………………………………………………………………………..

Åter uppe på byvägen närmar vi oss det största hemmanet i byn

                         33.        Johannes Sundvalls

Eller som de flesta i byn säger, Nicke Sundvalls. Går vi tillbaka så långt i tiden som till början av 1800 talet, blev bonden och gästgivaren Olof Peter Sundvall ägare till två hemman och blev därmed Holafors störste jord och skogsägare.Hemmanet har därefter delats. En del Holafors 2:3 har gått i arv till Olof Petter Sundvalls d.ä, äldste son Olof Peter den yngre, och sedan till dennes son Nicke Sundvall och  hans hustru Wendla.  Efter Nicke Sundvalls död övertog  Nickes ende son Johannes Sundvall ,och hustrun Berta hemmanet. Vad jag förstår finns ättlingar till Sundvalls spridda över hela vår by. Olof Peter d.ä. född 1830 är t.ex Morfarsfar till Kjell. Men mera släktskap ger jag mig inte in på.

År 1955 När min berättelse om Holafors börjar, hade Johannes son Paul och hustrun Ing-Britt övertagit gården. De hade då fått en dotter ,AnnaKarin och senare kom döttrarna Kristina och Erika. På hemmanet finns två gårdar. Farföräldrarna Johannes och Berta bor kvar i den ena. På  övervåningen i Pauls gård bor Nicke Sundvall änka Wendla . En annan medlem av fam. är drängen Helmer, som finns kvar från Johannes tid.Varje dag intar han sina måltider hos Pauls.Eftersom Paul hade många kommunala och olika nämdeuppdrag,m.m  jämte jordbrukets skötsel,är han nog tacksam för Helmers hjälp. Ing-Britt har skötsel av familjen, hemmet och ladugård som sin största uppgift. Ett litet ambulerande bibliotek fanns några år hos Pauls, till glädje för oss lässugna. Ing-britts mor fick också tillbringa och få den vård hon behöde sina sista år hos dottern Ing-Britt. Efter Pauls bortgång, bor nu Ing-Britt ensam i sitt hus. Deras dotter Erika med sambo Ove Markusson har övertagit hemmanet. Deras barn är vuxna, förutom 14årige Samuel som fortfarande bor hemma hos far och mor. Ove och Erika sköter gården tillsammans. Någon mjölkproduktion går inte ut från ladugården numera. Men sommartid ägnas åt kviguppfödning.  De driver också en kennel med hundavel . Erika är utbildad i homepati och bedriver  alternativ friskvård från hemmet.  

                                   34. Skolan

 På andra sidan vägen mittemot Sundvalls ligger skolan. Skolan uppfördes år1907, stod färdig och togs i bruk år1908. Skoltomten skänktes av hemmansägaren Nils Johan Sundvall.Skolan byggdes i två plan, med skolsal och personalbostad i båda planen.

När jag 1955 kom till Holafors hade skolverksamheten lagts ner året innan och barnen fick åka till Näsåker för fortsatt skolgång.Småskollärarinnan Berta Sundvall som under många år undervisat Holaforsbarnen från 1:a till 6:e klass blev nu arbetslös.Mer om hur det var att gå i en liten byskola, kommer att kunna läsas under : Kjell berättar.

 Men skolan levde vidare i kommunens ägo. Personalbostäderna uthyrdes till  inflyttade anläggningsarbetare. Skolsalarna blev byns samlingslokaler, b.la. till kyrkans verksamhet. Vårt första barn, dottern Lille-Mon Carina döptes av kyrkoherde Harald Sjöström vid en gudstjänst i skolan en kall januaridag 1956.  De årliga skördefesterna var byns höjdpunkt. Nästan alla byinnevånare samlades då till gudstjänst och auktion av skänkta paket. Sura lingon med grädde på assietter och tårtbitar var ett av auktionens populära bjudobjekt. Kaffe ,saft och hembakat kaffebröd som skänkts av byns kvinnor, vilket bjöds på innan kvällens slut inte att förglömma. I flera år hölls tredjedag jul , kyrkans högmässa på skolan i Holafors.Alltid gemytlig och välbesökt där även kyrkkaffe serverades. Innan kommum sammanslagningen var skolan obligatorisk val lokal. Kursverksamhet av olika innehåll har bedrivits under ett antal år, där även jag har varit en av ledarna. En vävstuga  med stor aktivitet,startades av byns damer . Många och fina alster tillverkades av flinka händer under trevlig sammanhållning.  Många är även de hyresgäster som passerat hyreslägenheterna under årens lopp. Så kom den tid då Sollefteå kommun utförsålde ett antal nedlagda skolor. Även vår skola blev till salu, byföreningen beslöt då att köpa och driva skolan. Men som på så många andra ställen, minskades befolkningen även i vår by. Olika aktiviteter avtog och skolan blev ännu en gång till salu.Den köptes av bybon Ove Markusson, vars son Elias numera står som ägare av fastigheten.

Om vi nu till höger om skolan,avviker från byvägen och beger oss  nedför en sidoväg kommer vi till Näsströms och Vigrens…

                                            35. Adolf Näsströms.

Lydia och Adolf Näsström ett verksamt jordbrukarpar, bor på nästa fastighet tillsammans med sina vuxna barn, Greta, John och Danilel, kallad Dan. Dottern Signe har flyttat hemifrån, utbildat sig till barnmorska, gift med en jordbrukare i Resele. Arbetar som barnmorska på Sollefteå sjukhus. Lydia och Adolfs dagar fylls av arbete på gården. De är båda till åren komna och  får hjälp av barnen med de dagliga sysslorna. John och Adolf ses för det mesta tillsammans  med gårdens häst, ute på åker och i skogsbruk. Greta hjälper sin mor i ladugård och med innesysslor. Efter Adolfs död fortsatte John att sköta gården. Greta skötte sina sysslor fram till sitt giftermål, flyttade då till Junsele och tog sin mor med sig, som hon tog väl hand om till hennes död. Dan hade flyttat till Västerås för utbildning och  där bildat familj. John blev kvar på gården.Ladugården stod nu utan kreatur, och en dag hittade John också sin käresta, flyttade från byn. John och hans fru Linnea fick en son tillsammans Mikael, som nu äger fastigheten. Gårdarna har nu har stått obebodda i flera år. Åkrarna är utarenderade,och är fortsatt lika välskötta som på Näsströms tid.

                                   36.          Vigrens.

Längst ute på nipkanten, med en vidunderlig utsikt över Holaforsen bor Agnes och Birger Vigren, som närmsta grannar till Näsströms. Agnes och Birger är barnlösa. Birger arbetar som ”Tummare” eller som det också heter Skogsförman. Går också klädd som sådan i spetsbyxor, stölvar eller knäppkängor och grå gabardinrock. En trevlig gedigen och mycket social herre. Agnes är en utåtriktad hemmafru. Aktiv inom Röda korset. En bedrift som Agnes gjorde i början av 60-talet var att ta körkort.Ofta såg man henne köra omkring i sin bil. Agnes hade en poetisk ådra och har  b.la. skrivit i Ådalslidens hembygdsbok en känslosam art. om dagen den 9 sept. 1956 när Holaforsen torrlades:

”En strålande vacker dag. Så roligt att det är så här vackert idag, tänker jag. Det har ju varit så få vackra dagar i sommar. Men idag- den sista dagen forsen lever- fick vi ändå så vackert.

Jag sitter här på nipan som så många gånger förr och bara njuter Fast idag är det något särskilt. Jag njuter av det vackra jag ser, men det är samtidigt en vemodsfylld stämmning,Det är ju sista dagen jag har detta underbart vackra framför mig. Det är som att ta avsked av en kär vän och jag kan inte hjälpa att en tår då och då trillar ned för mina kinder. Sista dagen sista gången, vika hemska ord i många sammanhang. Just nu upptäcker jag något, som också är sista gången jag ser från min utsikt: En fiskare i sin båt uppe på selet. I kväll kl.11 lär det alltså sk ske. Dammluckorna ska slås igen.”

Efter Agnes och Birgers frånfälle såldes gården. Nuvarande ägare ärTony Tordsson.

När vi på väg, åter upp på byn avviker till höger efter Näsströms ladugård  och följer kärrvägen efter skogskanten kommer vi till:

                         37.Nils Johans

I en liten grå stuga från slutet av 1800-talet bor Nils- Johan Nilsson med sin vita lapphund Tjoppen. Där är han född och har sedan bott kvar på föräldrarnas lilla torp. Nils Johan lärde jag känna under den tid jag arbetade på posten och affären.En lugn mysig snäll farbror, som levde helt för sin hund. Varje dag i ur och skur gick dom den långa vägen upp på byn för att hämta dagens tidning och ev. annan post, samt en tur på affärn. Det var allmänt känt att han inhandlade en bit kalvsylta varje dag till ”Tjoppen”. Hans stående replik under den kalla årstiden, när äntligen postdörren öppnades och han fick komma ini värmen  var : ” Bäre kållt”. Efter Nils Johans död återgick torpet iYngve Sundvalls ägo. Yngve restaurerade upp den lilla stugan, som efter Yngves död  varit i fleras ägo,stått oanvänd några år,men är nu såld till  en för mig ännu okänd ägare.

                            38. Johan och Elma

En bit bort efter skolan på vänster sida  om vägen, bor Johan och Elma Nilsson. De har en  dotter –  Ulla-Britt. Johan är sjuklig och dog strax efter det jag kommit till byn. Elma har jag lärt känna genom att hon har hönseri och vi köper våra ägg av henne. Elma är glad och pratsam, tittar ofta in till min svägerska Viola  när jag är där på besök.  Elma bor granne med Viola och Singvall. Hon nackar sina höns själv, när det är dags Av någon anledning vet barnen i byn om det. Det samlas ofta en skara nyfikna barn som intressant tittar på.Vilket Elma inte har något emot, förhöjer gärna spänningen med att låta hönsen springa runt ”huvudlösa”. Kanske ett makabert underhållande, men som den ansvarsfulle Elma är, har hon förklarat för barnen varför detta händer. Elma slutar med hönseriet när åldern tar ut sin rätt. Hon bor kvar på fastigheten till sin död. Därefter säljs den till Ingrid och Daniel Näsström Västerås.  Dan Näström är Holaforsfödd och står fortfarande som ägare av fastigheten.

                                       39. Singvalls.  

  I nästa hus, några meter från tomtkanten av Elmas fastighet bor Singvall och Viola Sundvall. Singvall är Kjells bror, således är dom min svåger och svägerska. Deras hus och Elmas fastighet har en gång i tiden tillhört  ett stort stamhemman vars ägare hette Mähler.Vår fastighet Mältorp härstammar därifrån.Singvall och Viola drabbades av en stor sorg det år de flyttade in i sitt hus.  Deras första lilla dotter Carola  dog endast några månader gammal.Några år senare fick vi glädjen att tillsammans bli lyckliga föräldrar. De fick dottern Ann-Kristin och vi fick vår Lille-Mon tre mån senare. Sedan föddes deras son Torbjörn.Viola och jag  och våra barn trivdes bra tillsammans, umgicks ofta. Så kom den tid då anläggningstiden var över,arbeten sinade. Singvall tog då över Shell i Näsåker, fam flyttade dit. Det blev en tid av saknad. Nya ägare tog över fastigheten och sedan dess har flera olika ägare passerat. Numera ägs den av en tysk fam.

                                     40. Arnold Fredrikssons

Mittemot Singvalls på andra sidan byvägen , har Elmas dotter Ulla-Britt och måg Arnold byggt sig en liten stuga. Där bor de tillsammans med sönerna Pat och Peder. Arnold arbetar på anläggen, Ulla-britt är hemmafru. Även Arnold blev arbetslös och fam. drog vidare.Stugan hyrdes en längre tid av kommunen och olika personer har under åren bott där. Ägs numera av Jyrki o Pirjo Orava- Björnebo från Mellerud.

                                41.Bror Altins.

I ett litet Per- Albins torp längre ner mot skogskanten på höger sida av byvägen, bor Bror  och Linnea Altin .  Bror arbetar i skogen som huggare.  Det hade tidigare sitt lilla jordbruk att sköta, men nu så står ladugården tom. En svår sorg drabbade dem år 1949 när deras ende son 14 år gammal drunknade  i älven vid byns badplats Solgläntan.En händelse som skakade hela byn och som skapade en rädsla för älven  till kommande generationer. Kommer också att beröra den händelsen under ; Kjell berättar. Linnea var en utåtriktad glad kvinna, skillde sig från övriga kvinnor i byn. Tog körkort och tyckte om att köra runt i  bygden med sin bil Efter det att hon blivit änka flyttade hon från Holafors och torpet såldes till en fam. Magnusson från Stholm som sommarbostad. Nu har det stått obebott länge, men fam står fortfarande som ägare.

                                42. August Dahlgren

Fortsätter vi byvägen söderut, så kommer vi till ett litet torp. Det sista efter byvägen. Här bor August Dahlgren ensam i sin lilla stuga.Fick tidigt veta att August var en oberäknelig person,gick omkring och nasade, sålde rakblad, alunstift, jul och påskkort mm.Tyckte om att prata ”skammun”. Han kom även in till mig med sin lilla ryggsäck med varor. Ibland köpte jag, ibland fick jag någon liten sak.Vi fick en respekt för varandra. När vår dotter Lille- Mon  blev större och lärt sig prata blev dom vänner. Barn har inga fördommar. Han kunde sitta vid hennes lilla barnmöbel, dricka låtsaskaffe, leka med hennes dockor, prata på hennes språk. Så en dag kom han aldrig mer. Hans barn höll auktion på hans små ägodelar. Topet återgick i Sundvalls ägo. Axel Mohlen  son till Märta och Nicke Mohlen bodde efter sin hemkomst från Amerika en tid på torpet.Det såldes sedan till Ros-Mari Andersson en kostnärinna från Örebro som byggde upp en fin timrad atelje´på tomten. En liten oas som säkert August hade gillat…

                          43. Nils Altins

                                                                                                                      Ända intill August Dahlgrens  torpgräns går det en väg till höger. Följer vi den vägen kommer vi så småningom fram till två gårdar. I den första gården möter vi ett Per-Albinstorp, där bor Nils och Ester Altin med sina fem barnVanja Jörgen Yvonne Sören Anette. Albin är skogsarbetare och jordbrukare,  Ester söter ladugård och övriga hushållsgöromål.Det måste ha varit otroligt jobbigt för barnen att gå den långa branta vägen i ur och skur till skolan uppe på byn. Även för dom vuxna att besöka post och affär. Jörgen var Kjells kompis under tonåren och även sedan jag kom till Holafors,umgicks våra fam. Sedan barnen flyttat hemifrån, flyttade också Ester till en bekvämare bostad. Nils bodde kvar på torpet till sin död. Nuvarande ägare är Elida Svensson.

                                             44. Vestins.

Om vägen till Altins kändes lång, så är vägen till nästa gård ännu längre, ännu brantare. Där nere vid älvbrinken bor makarna Vestin och deras två barn Vivianne och Hasse. De lever också på sitt jordbruk,med vad det innebär med dagligt arbete. Inkomsten kommer från skogsarbete. Om Altins barn hade lång väg till skolan, så hade dessa barn ännu längre att gå. Kjell och jag brukade ofta på sommaren gå dit ner till älven för att prova fiskelyckan. En otroligt vacker plats för bad och fiske.Även Vestins flyttade till mera centralt boende och fastigheten såldes till Nora Murell, som i många år haft den först som sin sommarbostad och sedan som sitt permanenta hem. Den har nu återgått till sommarbostad.

Har nu endast en gård kvar att besöka. Den ligger i det som kallas för Kringeln. Vi beger oss sålededes dit…

3 kommentarer till Ystbyn

  1. Malin Frid (fd Näsström) skriver:

    Så roligt att läsa om Holafors. Jag är barnbarn till Adolf och Lydia som jag tyvärr aldrig fick tillfälle att träffa. Men jag har tillbringat många somrar där. Jag är dotter till Daniel Näsström. Jag har många fina minnen från Birger och Agnes, Birger var som en extrafarfar för mig. Jag minns hur jag satt hos dem och vi berättade sagor som vi hittade på tillsammans, han var verkligen ngt extra.
    Malin Frid

  2. Annagreta skriver:

    För mig känns det som att jag upplever byn på nytt igen. Lika spännande för mig.

  3. Gunilla skriver:

    Kommer så väl ihåg vilken förväntan der var inför dessa skyltsöndagar. Ett år skulle man räkna kaffebönor i en glasburk och jag kom närmast !!! vinsten var ett resestrykjärn som senare kom till användning när Ebbe vallade slalomskidorna till oss i fam. Så mycket resor blev det inte.
    Underbara minnen som poppar upp efter att jag följer din hemsida . Ser med spänning fram mot resten av byn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *