Epilog

Har nu  givit er 45 stycken Holaforsfamiljer. Det är minnen från min tid av 55 år som Holaforsbo. Mycket av det jag berättat har jag själv upplevt, något har berättats för mig av mina svärföräldrar,andra Holaforsbor och från Kjell som levt sina snart 77 år i byn. Det har varit en rolig och givande resa. Kommer som fortsättning att delge er det Kjell har att berätta om skolan i byn mm. Tänker också beröra åren med Fiskdammen och dess betydelse för byn, samt hur vår by ser ut idag. Flera kort gamla som nya hoppas jag kunna få visa er. Någonting jag aldrig har förstått med ”min by” är mentaliteten. Det svåra att komma in på livet hos varandra. Har saknat öppenheten, gemenskapen som fanns i min lilla hemby Bysjön. Det är kanske jag som har fel, att Holafors är en by som alla andra byar, kanske är det jag som inte bjudit till. Har till sist en önskan att byn med dess innevånare lever vidare och inte likt ortnamnskommisionens förklaring av ordet Håla, blir ”ett litet efterblivet samhälle”.

LYCKA     av Bo Setterlind

Det kan vara låga hus, forngrå stuga
sovande i månljus, och en ladugård
där det är tyst i spiltorna.
Hästarna, som en gång stod där, är borta
deras steg hör till en annan värld.
Det kan vara tystnaden, när alla gått
det kan vara minnet av en ännu ej
förlorad verklighet.
Ännu ej förlorad, ty på sadeln i den
övergivna ladugården hänger bjällerkransen
som bevarar klangen, spröd som rimfrost,
lätt att väcka.
Ack vid minsta dallring,
klingar varje bjällra
klarare än himlens stjärnor.

………………………

Hålafors i Jan. 2011

Annagreta Eriksson. Häggkvist

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Epilog

  1. Karin Ingelsson skriver:

    Hejsan Annagreta!

    Ja, Holafors är/var nog som de flesta andra byar, tror jag, men du och din familj har verkligen varit öppna, vänliga och bjudit till! Det är min uppfattning i alla fall, och med de samtal jag haft med mamma och pappa på senare år innan de dog, så kan jag säga att de också tyckte det!! Ofta är det svårt att komma folk nära och det kan nog finnas väldigt många olika skäl till det. Egentligen vill man nog närma sig, men man förmår inte riktigt…

    Om jag hittar några gamla Holaforsfoton från mammas och pappas fotoalbum, så ska jag skicka dem till dig. Om sanningen ska fram så har jag och Per inte riktigt orkat ta tag i mammas och pappas fotoalbum ännu. Det var jobbigt att förlora sina föräldrar, speciellt när de inte fick bli så gamla. Men nu får det lov att vara dags att ta itu med det!

    Hälsa barnen o Kjell från mig.

    Karin 🙂

    • Annagreta skriver:

      Hej Karin!
      Tack för din kommentar.Jag säger ofta att när ni kom till byn blev allting ljusare. Det hände saker med byn..Gudrun och jag blev ju också så goda vänner, tänk så mycke kul vi hade tillsammans.Allt arbete på ridskolan, för ridskolan, alla fester, auktioner, tävlingar. Privat.Tänk så många skratt som klingat. Brukar ofta tänka på den tiden. Groll finns inte,det är nedgrävt djupt ska du veta.Va spännade att få låna och se korten. Och du ,ni är välkommen att hälsa på oss när ni vill, både du och Per med familjer.
      Ha´det gott! Kjell hälsar.
      Kram Annagreta

Kommentarer inaktiverade.